Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Vinhandlarens lilla dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Ännu hade Netkro ej hämtat sig från sin förvåning,
då hon hörde larm och stoj från gatan. Hon lopp
till fönstret, - se, der uppmarscherade vid. skall
af skramlor ooh kemkems. trummor och trumpeter,
tvåhundrade tungt beväpnade klubb-bärare. Bakom dem
kommo bågskyttar och lansbärare; derpå syntes en
härold, som med hög röst ropade: »Ape Rek! Ape Rek!»
(= Böj hufvudet) och allt folk på gatorna bugade sig,
men de som stodo vid fönstren eller på taken, ropade
högt: »Hell vår konung!» Nu syntes den förgyllda
vagnen, dragen af präktiga hästar, hvilka Äter leddes
af hvitklädda ynglingar, och på vagnen stod Solens son
smyckad med den hvita och röda konungakronan. Bakom
och på båda sidor om honom gingo tjenare, bärande,
på långa stänger, solfjädrar eller skärmar af
strutsfjädrar öfver hans hufvud.
Vagnen höll framför vinhandlarens döir -
konungen trädde in - efter en half timma satte sig
klubb-bärarne ånyo i marsch, musiken började och ånyo
hördes ropet: »Ape Rek!» - men bredvid Solens son stod
nu den sköna Rosenkind och allt folket jublade högt:
»Lycka och välsignelse åt vår unga drottning!»
Öfverallt strödde man blommor på det unga parets
väg; man anordnade fester åt dem och gåfvo dem
ohycklade bevis på glädje och kärlek. Ofverlycklig
anlände deri unga drottningen till hufvudstaden;
ånyo följde fest på fest, lustbarhet på lustbarhet,
- och hvad som var det bästa: den högljudda glädjen
tog en gång slut, men icke så hennes gemåls kärlek,
icke folkets vördnad, hvilket nästan afgudade sin
drottning såsom ett öfverjordiskt väsen.
Och Netkro förtjenade denna kärlek. Hon var verkligen
en öm moder för folket; hon tröstade den öfvergifne,
hjelpte den fattige, skötte den sjuke; intet hus
var henne för ringa, ingen hydda för fattig för att
inträda deri och sprida lycka och välsignelse åt alla
håll. Der hon uppträdde, der försvunno sorg och nöd,
och frid och glädje inträdde med henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
