Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Tolfmannaväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
I tvenne hela år fortfor detta frihetskrig; slutligen
blefvo de hatade främlingame öfverallt tillbakaslagna,
och tvungna att återvända till sitt fädernesland och
i Egypten insattes en ny, inhemsk regering. Kemi var
åter fritt.
Den rättmätige tronarfvingen var Psfimetik, hvilken
äfven, såsom en tapper deltagare i frihetsstriden,
hade förvärfvat sig ära och rykte. Men äfven
andra hade utmärkt sig, hade såsom fältherrar fört
folket till segern och förvärfvat sig stort anhang
och ett mägtigt inflytande. När nu de deputerade
från alla de trettiosex provinserna sammanträdde i
hufvudstaden för att utköra den nye regenten, visade
sig tydligt att nästan alla voro af olika mening om
hvem som vore värdigast att erhålla kronan. Ingen
ville gifva efter och det syntes nästan som kriget
ånyo skulle upplåga. Likväl voro valmännen nog
förnuftiga att inse det ett medborgerligt krig vore
det förskräckligaste af allt. »Våra fiender skola
skratta åt vårt kifvande,» sade den ene. »Sönderslita
vi hvarandra inbördes, så skola Kuscld snart åter
höja sina hufvuden. Låtom oss vara eniga, eniga
framför allt! Kommen öfverens; I aren ju alla barn
af modren Isi.»
Detta var visserligen godt och väl, alla gåfvo talaren
rätt, men - dermed kom man ej ett steg framåt, ty
hvar och eri påstod att de andra skulle rätta sig
efter honom.
Utom Psametik funnos ännu elfva ynglingar af ädla
familjer, som hade utmärkt sig såsom anförare i
frihetsstriden och förvärfvat sig rättmätiga anspråk
på kronan. Ingen var mindre duglig än deri andre,
under hvar och en af dem skulle landet troligen blifva
lyckligt, - hvilken skulle man utesluta?»
Då hördes ett rop från söder: »Ethiopierna rusta
ånyo!» Och plötsligt voro alla ense. De trettiosex
provinserna delades mellan de tolf hjeltarne, som
sinsemellan slöto ett evigt vänskapsförbund. Den ene
förmälde sig med den andres syster, och alla lofvade
hvarandra ömsesidig hjelp och bistånd i hvarje
trångmål; de lofvade att aldrig bekriga hvarandra
eller taga försteget den ene framför den andre,
bosatte sig alla i Mewfi i samma palats och regerade
derifrån i endrägt och broderlighet sina provinser.
I hela landet helsades denna öfverenskommelse med
glädje och jubel. Ethiopierna blefvo ånyo stilla och
inställde sina rustningar.
Med stor försigtighet undvek man allt som kunnat gifva
någon af de tolf regenterna något slags företräde
eller ens ett större anseende än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
