Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Konung Jhames' regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
främlingar. Det är klart som den trefaldigt stora
Taatfs ljus (den trefaldigt stora Taati, d. ä. den
lysande, var Solen; den tvåfaldiyt stora var Jak,
Månan).
»Ja, det är klart!» ljöd det enstämmigt.
»Och skola vi nu längre tjena en sådan konung? -
Nej! - Skola vi, de förfördelade, lemna landet,
såsom våra förfäder gjorde? - Nej! - Han skall ned
från thronen; lian som bragt en sådan vanära öfver
oss! Andra män finnas ännu, som äro värdigare än han
att bära dubbelkronan. Sen här, betrakten Jahmes! Ar
icke han en rigtig hjelte! Han är en man efter den
store Osiris sinne!»
Vid dessa ord upplyfte höfvidsmannen en bredvid
stående stor me-tallhjelm, satte den på den förvånade
fältherrens hufvud, hvilket endast var betäckt med
den vanliga blåa duken, och ropade med hög röst:
»Jahmes skall vara vår konung!»
»Hell Jalimes! Hell Solens son! hell! hell!» ropade
mängden - - och den betydelsefulla handlingen var
fullbordad. Efter en nittonårig regering blef Hopra
störtad från thronen och med honom PsametilJs familj,
- ett nytt konungahus erhöll väldet.
Det var år 568 före Kristi födelse.
Då Hopra förnam detta, afsände han ett andra bud med
uppdrag att noga underrätta sig om sakernas ställning
och kalla Jaltmes till ansvar. Men sändebudet mottogs
med speord och hån. »Ja,» svarade den nye konungen,
»jag skall komma, ofelbart skall jag komma - och ej
allena, alla mina vänner skola vara med mig!»
Vid denna underrättelse samlade Hopra genast sina
grekiska hjelp-trupper, 30,000 till antalet och ryckte
ut emot de upproriska. Det kom till ett slag. En
het strid uppstod, ty på båda sidor kämpades med den
största förbittring. Det gällde nu att afgöra: Hopra
och främlingarna, eller Jahmes och Egyptierna. De båda
konungarne visste ganska väl att det för dem gällde
icke allenast kronan, utan sannolikt äfven lifvet;
Grekerna stridde för sitt anseende och inflytande,
sitt namns ära, Egyptierna för deras allt, ty
besegrade måste de lemna fädernesland, hustrur och
barn samt draga ut ur landet Men de blefvo icke
besegrade; deras gamla tapperhet förskaffade dem
en lysande seger; en stor del af Grekerna funno
döden på slagfältet, de öfriga sökte sin räddning i
flykten. Hopra sjelf blef fången.
Då nu den nye konungen höll sitt intåg i tial, jublade
allt folket högt och tröttnade ej i glädjerop för
Jahmes och i förbannelser öfver den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
