Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Till den persiske konungens högsta magt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
Sedan kommo sönerna af Memfi’s rikaste och mest
ansedda familjer, tvåtusen förträffliga ynglingar,
som fördes till afrättsplatsen; de hade rep omkring
halsen, en tygel i munnen och drefvos af de råa
Perserne förbi konungens fönster under slag af käppar
och piskor.
»Pscmietik, ser du också din son?»
Väl såg han honom och såg äfven huru de afrättades,
alla de två tusen, men han visste äfven hvad han
var skyldig sin värdighet såsom Egyptens konung, -
han stod upprätt och intet ljud af smärta kom öfver
hans läppar. Kuluija förmådde ej att förödmjuka den
stolta anden. Han hade så gerna utnämnt honom till
Egyptens ståthållare, - hvem kände bättre landets
hjelpkällor, hvem kunde lättare bibehålla folket vid
lydnad än dess förre herrskare? - om Psametik blott
hade varit mera foglig! Men han var och förblef så
stolt som hade han varit den segrande. »Du kan låta
döda mig», sade han, »jag är i ditt våld, men du kan
ej tvinga mig att tjena dig. Solens son böjer ej sitt
hufvud för Persernas konung.
Egyptierna fördrogo ej med tålamod Persernas
blodsvälde, ej heller voro de sinnade att för alltid
låta främlingarne qvarstanna i landet, isynnerhet som
deras rättmätige konung ännu lefde bland dem. Sålunda
var det ganska naturligt att de uppgjorde planen till
ett upplopp, hvars hufvudman och ledare var Psametik’.
Redan var allt aftaladt, dagen för utförandet
nalkades, hoppet lifvade hvarje bröst och glada
motsågo Kemis män förlossningens timma, - då upptäckte
Kaluija sammanvärjningen, lät förgifta den olycklige
fången och ånyo afrätta tusende offer. Men Egyptierna,
hvilkas företag numera icke hade någon medelpunkt,
- konungen och hans arftagare voro ju mördade -
förblefvo af fasa overksamma; förskräckelsen hade
förlamat dem alla.
Nu drog Kabnija nedåt strömmen, till Sa’i, ty der var
Jahmes be-grafven, den af honom mest hatade af alla
Egyptier. Kunde han ej hämnas på honom under hans
lefnad, så ville han åtminstone stilla sitt raseri
på den döde. Han lät öppna grafven, taga liket ur
kistan och föra det framför sig.
»Aflösen bindlarne!» befallde han derefter. »Och
bort med alla smycken! Rycken af honom guldet och
ädelstenarne! Fattig och blottad skall han ligga
framför mig, den bedragaren!» Det skedde. »Piska
honom nu sä att köttet faller från benen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
