Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Året 1798
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
Men nu började för de stackars soldaterna lidanden, om
hvilka de hittills aldrig haft någon föreställning. En
af arméens officerare, som sjelf varit med på tåget,
berättar om detsamma följande:
»Inom kort, förorsakade den tryckande värmen, hunger
och den ännu pinsammare törsten soldaterna outsägliga
lidanden, för hvilka flera dukade under. Por att
fullkomna olyckan framställde en i våra trakter
högst sällsynt luftföreteelse (Fata Morgana), som är
en verkan af ljuset, för deras förblandade ögon en
omätlig sjö, i hvilken sandkullarne och alla markens
ojeinnheter afspeglade sig. Detta luftfenomen är till
den grad förvillande, att man derigenom lika mycket
förbländas den tionde gången som den första, och dä
det vanligtvis inträffade om morgnarna, så fördubblade
de andlösa, genom ansträngningar utmattade fransmännen
sina steg - men läto ånyo modet sjunka, sedan solen
hade i sin fulla kraft förskingrat dunstbilden af
vattnet, vid hvilket de trodde sig nå slutet på
sina lidanden. Solen liksom flammade; man måtte stå
stilla eller röra sig framåt på denna glödande härd,
så blef plågan ständigt densamma. Natten, i stället
att skänka hvila, medförde andra qval: en kall dimma
föll, som kom lederna att stelna och nästan tycktes
genomtränga benen. Knotandet blef allmänt, och de
hvilkas sjelfförsakelse annars ej hade några gränsor,
gåfvo nu nästan tecken ttll förtviflan. Endast
öfverbefälhaf-varen förlorade ej det kalla lugn,
hvarmed man säkrast besvärjer hotande faror.
Han intalade de utmattade kolonnerna friskt mod,
upprätade de vacklande och gaf de ståndaktiga nya
löften. I Damanhur rastade man och hemtade sig
litet. Men knappt hade man lemnat denna ort,
förrän de plågade soldaternas lidanden ånyo
började, och ånyo hördes missnöjdt knöt samt högt
upprorsskrän. Generalen låtsade denna gång som om
han ej hörde eller märkte något och red, i spetsen
för arméen, lugnt vidare.
»Slutligen varseblifver man Nilen med dess båda, med
yppiga skördar betäckta stränder. Det första som våra
soldater företaga sig är, att störta sig i floden,
som nu blir en gud äfven för Fransmännen.»
Upplifvad, stärkt och tröstad, begifver sig hären ånyo
på marschen. Men inom fyra dagar måste den leverera
fienden tvenne bataljer. Den fransyska krigskonsten
behöll öfverhanden öfver Mameluckernas häftighet,
hvilka lemnade sexhundra döda på platsen och under
vild brådska grepo till flykten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
