Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Expeditionens fortgång och slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
förtjenar ej en tidsförlust af några dagar.» Drufvorna
hängde för högt för den sluge korsikanen; han fann
dern derför vara för sura och aftågade.
Detta skedde den 20 Maj. Deri 24 var man äter i
Ja/a. Här kunde man naturligtvis ej stanna. Hären
var stadd på återtåg och oroades dagligen af
fienden. Således framåt! Alltid framåt!
Men ännu funnos sextio pestsjuka i Ja/a’s
hospitaler. Hvad skulle man göra med dem? Taga
dem med? Då kunde de smitta de iinnu friska
soldaterna. Qvarlemna dem? Hvem vet huru det skulle
gå dem bland Turkarne. Också böra dessa ej få några
fransyska fångar. Bona-parte låter gifva de sjuke
en sömndryck, som försänker dem i en så djup sömn,
att de ej mera vakna. Fältherren sade: »Man har f
or lossat dem frän alla plåyor»; - vi skulle säga:
»Man har med opium förgiftat sextio sjuke för att
blifva dem qvitt.»
Härens lidanden och umbäranden på återtåget öfverstege
stundom all föreställning, oeh det var ganska
naturligt att disciplin och subordination vid sådana
tillfällen ledo ganska mycket. I den stora nöden
tänkte hvar och en endast på sig sjelf. "Varseblef man
i den glödande öknen återstoden af en mur, så lopp
livar och en med förtviflad brådska till densamma,
och den, som först hann fram, svalkade och hvilade
sig i dess skugga; men ingen soldat tänkte på att
låta sin officer få bekomma den goda platsen. Fann
man i någon fördjupning litet vatten, så sökte hvar
och en att knuffa undan den andre för att bemägtiga
sig det dyrbara fyndet, - officer eller gemen, i
sådant fall fanns ingen skillnad. Men officerarne
måste hålla allt till godo, ty naturens kraf äro
mägtigare än disciplinens lagar; soldaterna voro
missnöjda och uppretade, knotade ständigt och - hären
retirerade! Reträtt - det är fult ord. - 1800 man
hade man förlorat i striderna, 600 genom pesten, och
trots alla vackra ord hade man likväl ej vunnit något.
För att dölja den lidna förlusten och förstora de
vunna segrarne, för att qväfva Turkarnes och Arabernas
lust till uppror och ånyo upplifva sina truppers
mod, anordnade Bonaparte i Kairo ett triumftåg
åt hären. Fester och gästabud upptogo de följande
dagarne för all iira den store Sultan Kubirs återkomst
(Kubir = Elderis fader, som Bonaparte lät kalla sig
af Araberna) deri oemotståndliges, som ånyo under
sina fötter trampat städer, länder och folk. Uti en
öfverdrifveri proklamation förkunnade öfver-generalen
sjelf för Kairos invånare sina nya hjeltedater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
