Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud kan således vara en konkret enliet endast under
den förutsättningen, att de väsenden, som äro lians
bestämningar, äro ändliga, d. v. s. hafva alla förnuftets
logiska attributer med relativ negation, ty om Guds
bestämningar äro icke-ändliga eller absoluta, så är Gud abstrakt,
d. ä. obestämd derigenom, att lian har (absoluta)
bestämningar. Men hvarför skall Gud vara obestämd genom att
ha absoluta bestämningar, då han ieke är det genom att
ha relativa och ändliga? Här säges visserligen, att mellan
många oändliga väsenden kan skilnaden icke fasthållas
för tanken. Men Gud måste med nödvändighet tänkas
vara en absolut eller oändlig organism, till hvars begrepp
hör enhet i allhet och allhet i enhet. Hvarför skall nu
den oändliga organismens oändlighetsmomenter eller
väsenden sammanfalla till ett, då detta icke är fallet med
de ändliga väsendena i en ändlig organism, såsom
samhällets, mensklighetens? Deraf, att det finnes en
alltomfattande ändlig organism, verlden, som innehåller relativa
väsenden, följer, att det äfven måste finnas en absolut
organism, Gud, som innehåller absoluta väsenden och således
åtskilnader, ehuru icke motsatser.
Prof. N. säger, att. det ligger i bestämningens begrepp,
att den »aldrig kan sammanfalla med det hela eller vara
dermed fullt identisk»1). Det kan med rätta sägas om
hvarje bestämning, att den sammanfaller eller är fullt
identisk med det hela eller med sitt subjekt i det
afseende, hvari detta genom bestämningen är bestämdt.
Deremot kan det icke sägas, att subjektet i det hela
sammanfaller eller är identiskt med sin bestämning och icke heller
med alla sina bestämningar, alldenstund det sjelft måste
vara något mer än dessa, nemligen det, som har alla dessa
bestämningar till sitt innehåll och som utgör deras enhet
och allhet. Emellertid drager prof. N. häraf den
konklusionen, att »det absolutas bestämningar» icke kunna »vara
annat än relativt oändliga eller ändliga». Enligt hvad vi
ha sett i det föregående är uttrycket »relativt oändliga»
1) Sid. ’27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
