Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för Gud äro identiska. Det lif, sjelfmedvetande eller
förnuft, som de, i detta afseende betraktade, innehålla, är
Guds eget oändliga lif, sjelfmedvetande eller förnuft i dem,
och Gud är sig lik öfver allt. Det guddomliga förnuftet är
lika oändligt eller absolut, i hvilka af sina sidor, former
eller bestämningar det än framträder och är närvarande.
Men vi ha sett, att väsendena äfven kunna betraktas från
en annan synpunkt. De kunna jemföras med hvarandra
endast med afseende på sin speciela bestämdhet, i hvilket
fall de äro högre och lägre eller hafva olika innehåll, olika
materiel fullkomlighet. Dessa begge synpunkter få icke
konfunderas. Att väsendena äro absolut fullkomliga, när
de betraktas från en synpunkt och i en betydelse af ordet,
utesluter icke, att de hafva olika fullkomlighet, när de
betraktas från en annan synpunkt och i en annan
betydelse af ordet. En motsägelse vore endast då för handen,
om väsendena i ett och samma afseende och i oförändrad
betydelse af uttrycket »fullkomlig» vore både fullkomliga
och ofullkomliga. Men nu äro synpunkterna för
betraktelsen bestämdt åtskilda och vidare talas här äfven om
olika slag af fullkomlighet. Fullkomligheten har i ena
fallet formål betydelse, i det andra material. I ena fallet
betraktas hvarje väsen inom sig sjelft, hvarvid det visar
sig vara absolut fullkomligt med afseende på lifvets
qvalitativa renhet och klarhet. I det andra fallet åter
betraktas de absoluta väsendena i deras sammanhang med
hvarandra, hvarvid det ena väsendet med afseende på sin
qvantitativa innehållsrikhet och magt alltid är mer fullkomligt
än det andra. I denna betydelse af ordet kau det icke
finnas tvänne väsenden, som hafva samma fullkomlighet.
De skulle då sammanfalla till ett enda väsende. Och att
de absoluta väsendena, ideerua, hafva olika materiel
full-komligbet uttrycker man äfven dermed, att de äro högre
och lägre. Nu är det tydligt, att, då man säger, att ett
väsen är lägre än ett annat, man då tillägger det en yttre
eller relativ bestämning. Detsamma är äfven förhållandet,
då man säger, att ett väsen (en idee) är högre än ett
annat eller har större materiel fullkomlighet än detta. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
