Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
är i sin sanning eller i och för Gud, ehuru det äfven i
sin högsta aktuela fenomenverld eller lifsform icke kan
dermed fullt sammanfalla. Denna förnuftiga varelse far
nu pä intet sätt förväxlas med det absoluta väsende, som
utgör dess eviga urbild och grund i Gud. Och liksom ett
i och för sig sjelft relativt, ett ändligt subjekt, kan
tänkas i förhållande till ett annat och i detta afseende
tillläggas yttre och relativa bestämningar, så kan äfven ett
i och för sig sjelft absolut, ett väsen i Gud, tänkas med
afseende på annat och dervid erhålla yttre och relativa
bestämningar. Men detta kan endast ske i och genom
ett ändligt medvetande och under förutsättning af detta.
Det absoluta, Gud och hans (omedelbara) innehåll eller
bestämningar, står icke sjelft i relation till något och har
derför icke heller såsom sådant några yttre och relativa
bestämningar. Nu säga vi visserligen äfven om de
ändliga subjekterna, att de äro i Gud. De falla icke utom
honom. I Gud lefva vi, röras och hafve vår varelse. Men
detta säges i en annan mening än då man talar om de
(sanna, ideela) väsenden, som innehållas i Guds enhet
och som utgöra dess mångfald. Det är om dessa
väsenden, som striden rört sig mellan prof. Nyblæus och
mig. De ändliga subjekterna (ent.ia relativa) äro i Gud
medelbarligen, under förutsättning af sina ideer, som
omedelbart innehållas i Gud. I ideen är Gud fullt närvarande.
Icke så hos ett ändligt subjekt, ehuru detta egentligen
vill säga, att det är det ändliga subjektet, som icke fullt
är och förnimmer sig i Gud utan i ett relativt annat än
Gud, nemligen fenomenet. Och vill man nu deraf, att de
ändliga subjekterna i viss mening äro i Gud eller lefva,
röras och hafva sin varelse i honom, draga den slutsats,
att de då ock äro bestämningar hos Gud, så att Gud i
detta afseende har ändliga och relativa väsenden till sina
bestämningar, så är äfven detta någonting helt annat än
det. hvarom striden rör sig mellan prof. N. och mig och
visar endast nödvändigheten att strängt distingvera mellan
synpunkter. Och om äfven de fenomenverldar, som
existera för de ändliga subjekterna, i en mening äro i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
