Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Om den lioströmska filosofiens förhållande till den Kautiska.
är tvärtom en positiv förbindelse, en förbindelse att harmoniskt och
konstant samverka inom en gemensam sfer och med afseende på ett
för de samverkande gemensamt förnuftigt intresse eller ändarnål, som
endast genom en sådan samverksamhet kan förverkligas. Denna
förbindelse är samhällsmedlemmarnes bundenhet vid det hela, som
de tillhöra, eller vid samhället och har sålunda i detta sin grund. Nu
uppstår frågan, huru beskaffadt samhället måste vara för att kunna
vara grund till en sådan förbindelse, eller frågan, om den förbindelse,
som medlemmarne hafva genom samhället, står till sammans med den
uppfattningen af dess väsen, att det endast vore en tillfällig relation
mellan ursprungligen skilda individer. En sådan undersökning leder
till det resultat, att samhället såsom grund till en ovilkorlig eller
absolut förbindelse måste vara ett förnuftigt väsen, en vilja eller
personlighet, emedan ingenting annat kan vara absolut förbindande.
Den förbindelse, som menniskan har, när hon betraktas endast för
sig sjelf eller såsom blott menniska, den individuella eller enskildt
menskliga förbindelsen, kan icke förklaras ur annat än ur menniskans
förnuftiga väsen. Men är inom ett område grunden till en
förbindelse förnuftet eller personligheten, så följer redan häraf, att äfven
inom hvarje annat område, hvarest en förbindelse är gifven, grunden
måste vara ett förnuftigt väsen eller en personlighet, som i densamma
framträder och yttrar sin närvaro för menniskan, emedan likartade
företeelser eller verkningar måste förklaras ur likartade orsaker.
Men en förbindelse kan ses icke endast såsom ett ovilkorligt
bud att göra något, som är föräradt, utan ock såsom varande en
förbindelse att akta något, som en annan har att göra inom det
yttre, följaktligen en förbindelse att akta och respektera andras yttre
handlingar. Då dessa handlingar fordra aktning, så måste de för de
handlande väsendena sjelfva vara tillåtna och befogade gent emot
alla andra personer, till hvilka de komma i förhållande inom det
yttre, d. ä. deras rättigheter. Men ett väsendes rättigheter äro
ingenting annat än väsendets egna förbindelser eller pligter, ehuru
betraktade i förhållande till andra handlande väsenden inom det yttre
och såsom gränser för deras yttre handlingar. Vi ha härmed
kommit till ett nytt i samhällslifvet gifvet faktum, som den filosofiska
samhällsläran har att förklara, nemligen faktum af rättigheter. Dessa
rättigheter äro oskiljaktigt förbundna ined samhället, ty det är i
samhället, som hvarje dess medlem har tillåtelse, befogenhet eller
bemyndigande att fritt handla inom det yttre, under det att alla
andra hafva deremot svarande förbindelser eller rättspligter. Frågan
uppstår nu om gränser för rättigheter och rättspligter. Huru långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
