Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Ekman som skolman. Av J. W. Håkanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
prästämbetet inom kyrkan bett honom att icke »beröva kyrkan
hennes bästa präster».
Gentemot biskopen hävdade Ekman, att de frikyrklige
genom sin gudsfruktan, sitt nyktra och sedliga liv samt sin
missionsverksamhet utövade ett i hög grad lyftande och förädlande
inflytande, som berättigade honom att betrakta dem som ett av
de förnämsta bildningselementen bland vårt folk.
Vad Ekman själv angår, satte han mycket stort värde på
kunskaper. Men han föll aldrig för frestelsen att i den teoretiska
bildningen se en fetisch eller ett självändamål. Klart och tydligt
betonade han esomoftast och icke minst vid
terminsavslutningarna, hurusom evangelii frälsande sanning är det viktigaste och
verksammaste upplysnings- och bildningsmedlet, och han
lämnade aldrig ur sikte, att vår skola är en missionsskola, där
studiearbetet adlas av det missionsändamål, för vars befrämjande
det bedrives.
Det har redan förut blivit omnämnt, att Ekman 1886
lämnade sin befattning som föreståndare vid skolan, emedan han i
egenskap av missionsföreståndare måste bosätta sig i Stockholm.
Som skolans inspektor kvarstod han emellertid till sin avgång
från missionsföreståndareskapet 1904. Att han även under
denna tid med det varmaste intresse omfattade skolan, det hade jag
särskilt efter min anställning som lärare vid Missionsskolan
1891 talrika tillfällen att iakttaga. Så t. ex. bevistade han, så ofta
tid och arbete medgåvo, predikoövningarna. Av honom
infördes missionshistoria såsom särskilt läroämne, och själv
undervisade han i ämnet, tills det krävande missionsföreståndareskapet
tvang honom att lämna undervisningen i andra händer. Sedan
anordnade han särskilda diskussionsaftnar med skolans elever,
så ofta hans hårt kringskurna tid medgav. Tvister och andra
missförhållanden sökte han alltid och oftast på ett mycket
grannlaga sätt att undanröja. Vid högtidliga tillfällen, såsom
t. ex. vid läsårets öppnande och avslutande, förlänade hans
representativa personlighet och kärnfulla tal alltid ökad betydelse
åt högtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
