Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. E. J. Ekman såsom teolog. Av Joh. Lindholm - Åter till Guds ord - Om försoningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
»Men vem kan uttala, i vilket förskräckligt och gruvligt mörker i
andliga ting människan av naturen befinner sig, hon må för övrigt vara lärd
eller olärd, ung eller gammal, rik eller fattig? Icke känner hon sig själv
utan menar sig vara rik, hava nog och behöva intet (Upp. 3: 17). Icke
känner hon Gud, ljusets och salighetens källa, utan upp.diktar för sig en
Gud efter sitt eget köttsliga sinne. I åratal går hon så, drömmande om
att allt är gott och väl, att hon vet och förstår allt så riktigt, att hon har
ett gott hjärta, ett ljust förstånd o. s. v. Hon är såsom en drömmande,
som i drömmen tycker sig äga allt men vid uppvaknandet finner sig vara
fullkomligt bedragen. Hon famlar i mörkret och vet icke, vart hon går.
Hon tror sig vara på rätt väg, men det kommer blott därav, att mörkret
är så tjockt, att hon icke ser något, icke ser sin olyckliga belägenhet.
Ja, här sannas, vad vi sjunga i en av våra psalmer: ’Vårt förnuft
förblindat är, mörker all vår själ betäcker’.»
8. Men är således människan oförmögen att, såsom all
erfarenhet visar, genom sitt blotta förnuft, Skaparens eljest största
naturliga gåva till oss, utforska tingens hemligheter, finna vägen till
Gud och därmed lösa livets gåta, så kan dock Guds ord sätta
henne i stånd därtill. Det förmår göra var och en forskande ande vis
till frälsning genom tron i Kristus Jesus (2 Tim. 3: 15). Det
ordet är härvid vår evigt fasta och trygga klippa att vila på, vår
gudomliga auktoritet.
Det var medelst detta ord, som de stora på 1870-talet i full
kraft framkastade frågorna om försoningen, rättfärdiggörelsen,
kyrkan, dopet, nattvarden, hemlandsfolkens och hednafolkens
frälsning, det sedliga livet, de yttersta tingen m. fl. skulle på ett
väckande, värmande och vägledande sätt behandlas och lösas.
I arbetet för lösningen av i synnerhet dessa frågor var det, som
Ekman med stöd av samma ord i hänförelsens och trons kraft tog
livlig del och i flera avseenden vann värdefulla resultat.
Om försoningen.
9. T slutet av året 1872 och början av 1873 framträdde, såsom
bekant, lektor P. Waldenström med en för den dåvarande tiden
alldeles ny lära om försoningen. Det är icke Gud, som genom
Kristus behöver försonas, utan människan, sade han. Världen vore
icke försonad med Gud, men alla bjödes att genom honom bliva
försonade, varför kring jordens vida rund nu till alla utginge
maningen: »Låten försona eder med Gud!» (2 Kor. 5: 20). Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
