Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. E. J. Ekman såsom teolog. Av Joh. Lindholm - Herrens måltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2 I
så kan den bliva mig en kraftig hjälp att ännu innerligare i tron
omfatta honom, som givft sitt liv i döden, på det att jag skulle leva. Oeh i
så måtto kan tavlan vara för mig av ganska stor betydelse.»
»Så har ock Herren Jesus målat, så att säga, den allra skönaste tavla
av sig själv i sin självuppoffring för vår salighet, en tavla, vars make
ingen jordisk konstnär förmått att göra. Den tavlan målade han aftonen
före sin död till ett oförgätligt minne av sin kärlek till alla sina lärjungar.
Han tog ett bröd och bröt det och sade: Tagen, äten; detta är min kropp,
som sönderbrytes. Han tog därefter kalken och sade: Tagen, dricken;
detta är mitt blod. Sedan tilläde han: Så ofta I det gören, nämligen på
sådant sätt äten bröd och dricken vin, så gören det till min åminnelse,
d. v. s. kommen ihåg mig. Icke fanns det någonting vare sig i brödet eller
vinet, som i och för sig var gagnande för deras eller kommande
lärjungars andliga liv, men brödet och vinet voro dock av den största
betydelse, emedan de voro de mest träffande avbilder av Jesu söndersargade
kropp oeh av hans utgjutna blod.»
I sin lilla katekes säger Luther rörande nattvarden, såsom
bekant: »Dessa orden: för eder utgiven och utgjutet till syndernas
förlåtelse, äro jämte det lekamliga ätandet och drickandet liksom
huvudpunkten i detta sakrament, och var och en, som tror dessa
ord, han har vad de innehålla och lova, nämligen syndernas
förlåtelse.»
»Denna tanke om syndernas förlåtelse har», säger Ekman, »så djupt
inrotat sig hos människorna, att den oomvända världen till större delen med
förkärlek begagnar sig av nattvarden för att på ett lätt och bekvämt sätt,
utan sinnesändring och tro, få, såsom den menar, syndernas förlåtelse.
Ingenting kan dock hava mindre grund i Skriften än en sådan
uppfattning. Låtom oss tillse, huru härmed förhåller sig!
Herren säger på intet ställe, att vi i nattvarden få syndernas
förlåtelse, utan han säger ordagrant, i det han räcker kalken till sina
lärjungar: ’Detta är mitt blod, förbundets, det för många till syndernas
förlåtelse utgjutna.’ Dessa ord uteäga på intet sätt, såsom ju var man ser,
att syndernas förlåtelse meddelas i nattvarden, utan de äro allenast en
närmare bestämning till och förklaring av det blod, som vinet skulle
avbilda. Herren ville, att lärjungarna vid åtnjutandet av kalken skulle på
ett levande sätt ihågkomma, att han utgjutit sitt blod för ingen annan
orsaks skull än till syndernas förlåtelse. Detta borde ju vara för dem
den allra kraftigaste maning att akta sig för all synd, då Kristus måst
giva sitt liv i döden för att borttaga och utplåna synden, på samma gång
det borde skänka dem den rikaste tröst att veta, att Herren gått i döden
just för att hjälpa och frälsa dem från all synd och orättfärdighet.»
Men vilken betydelse och vilket ändamål har då nattvarden, när
man där icke får syndernas förlåtelse? Vad lärer Skriften härom?
Det är och blir ju det viktigaste, säger Ekman. Han visar då, att
Kristus själv enligt såväl Matteus som Markus, Lukas och Paulus
bestämt svarat på den frågan med de orden och den befallningen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
