Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. E. J. Ekman såsom teolog. Av Joh. Lindholm - En ny himmel och en ny jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
ett förnuftigt ändamål: syndarens slutliga frälsning, att
straffet en gång skall upphöra och att det goda till slut skall vinna
en fullständig seger i allt och i alla. Men det är endast genom
Kristus och hans mission, som allt detta kan vinnas. Själv säger
Ekman därom:
»Av de många brev, som kommit mig till handa angående den
brännande frågan i dessa dagar, framgår alldeles uppenbart, att en del
brevskrivare antingen ej läst min bok eller icke vilja fatta dess innehåll.
El-jes vore det ej möjligt att påstå, såsom åtskilliga göra, att jag lärer,
att människor utan sinnesändring och en levande hjärtetro bliva till sist
frälsta. Hela min framställning motsäger absolut varje sädan tanke.
Tvärtom har jag tydligen framlagt, hurusom Gud för att vinna sin avsikt att
frälsa människorna låter dem, där det så blir nödvändigt, till det yttersta
erfara syndens följder, för att de på den vägen måtte en gång lära sig
inse, vad sorg det har med sig att hava övergivit levande Gud, och med
den förlorade sonen stå upp och gå till sin fader. En sådan lära som den,
att människor, medan de äro stadda i syndens och otrons mörker, kunna
förenas med honom, som är idel ljus och idel rättiärdighet, är ej blott
obiblisk, den är absolut oförnuftig, ty endast lika trivas med lika.»
»En annan sak, som synes bekymra mången, är den, att de mena, att om
frälsning gives efter döden och alla till sist skola bliva frälsta, all mission
är onödig, eller att dess bedrivande åtminstone blir svår, då de ogudaktiga
under sådana förhållanden tillsluta sina hjärtan för evangelii predikan.
Detta är en fullkomlig missuppfattning. Och jag vill erinra därom att,
då helvetespredikan stod på sin glanspunkt, så sovo de allra flesta den
djupaste syndasömn. Det är en sanning, att ingen i verkligheten tror
läran om de ändlösa straffen, ty den är oförnuftig och kränkande för de i
människans inre av Gud nedlagda rättsbegreppen. Äro icke syndens
följder och verkningar av så allvarlig beskaffenhet, att de borde driva
människor att i dag söka räddning från själva synden, som är grunden och
orsaken därtill?»
»Skulle vi känna oss både håglösa och maktlösa att gå in och arbeta
i Guds vingård, vare sig i hemlandet eller i hednavärlden, om vi ej såsom
en bakgrund för vår evangeliska verksamhet hade läran om ändlösa, aldrig
upphörande kval och lidanden? Bort det!»
(Ekman: Svar till P. Waldenström särskilt med hänsyn till »Bibelns
Evangelium.»)
33. Det var vid det stora evangeliska fältmötet vid mitten
av 1890-talet, vi i denna del av vår biografiska framställning
första gången sammanträffade med doktor Ekman. Vi hörde då
från hans läppar bekännelsen: »Frälsningen är vår Guds, som
sitter på tronen, och Lammets. — Dessa (de frälstas tallösa
skara) äro de som komma utur den stora bedrövelsen; och de
hava tvigit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod»
(Uppb. 7: 10, 14). Den bekännelsen var allt fort grundtonen
i hans teologiska åskådning. Det var Kristi blod han inför Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
