Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ekman som missionsföreståndare. Av J. W. Håkanson - 1. Dr Ekman och hednamissionen. Av Wilh. Walldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i53
bygglig syn. Ömsom gräto de flesta i skaran och ömsom logo
de. Det var som när solen efter en ljuvlig regnskur kastar sina
strålar på ett nyss i ax gånget sädesfält.
Valde han till utgångsord Ps. 87: »Jag skall nämna
Ra-hab och Babel bland dem som känna mig», och framhöll han
därvid, hurusom, då hedningarnas skaror skola passera
revy inför den evige Fadern, han skall så räkna: »Dessa äro
födda där i Kongo, i Kina o. s. v.» — då var hans ansikte som
förklarat och han gladdes med helig fröjd över Guds
frälsning.
Att vara i dr Ekmans sällskap på en missionsresa var icke
allenast uppbyggligt och lärorikt utan även i hög grad
angenämt och trevligt. Då öppnade han sitt rika, varma hjärta
och umgicks med oss som med förtroliga vänner. Han
tröttnade aldrig att höra om förhållandena ute på fälten, om folket,
dess egenart och förhållanden både som hedningar och
kristna. Huru gladdes han icke över framgåhgarna med en
barna-from glädje!
Dr Ekman var icke rädd för utvidgningar i arbetet, ty
han trodde på Gud och på det kristna folkets offervillighet.
Huru uppmuntrade han icke de troende att komma ihåg
sparbössorna! Visst var han glad över de stora gåvorna, som
flöto in för Missionsförbundet, men han fröjdades om
möjligt med ännu större glädje över de små gåvorna, när de
in-flöto rikligt. »Ty», sade han, »de äro som duggregnet, som
vattnar jorden». När vi missionärer kommo hem till
expeditionen med rikliga offergåvor och lämnade dessa till kassan,
då log dr Ekman ett soligt leende och sade: »Det lönar sig att
utsända missionärerna.»
Att dr Ekman var en god finansman, det förstodo vi alla,
och han visade det vid många tillfällen. Han nekade aldrig
att inför styrelsen och konferensen framlägga en väl
förberedd och motiverad begäran om ett stort belopp för
verksamhetens fortgång eller utvidgning, men däremot rönte man
icke någon framgång uti sina förslag, om de än voro aldrig så
anspråkslösa, då de saknade vederhäftig motivering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
