Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ekman som missionsföreståndare. Av J. W. Håkanson - 3. Dr E. J. Ekman som konferensordförande. Av Carl Boberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i66
än Waldenström kände själva församlingslivet, ty då han var ute
och reste, höll han församlingsmöten och gjorde sig väl bekant
med förhållandena på platserna. Och då detta arbete växte honom
själv över huvudet, arbetade han fram
distriktsföreståndare-institutionen, som just skulle tjänstgöra som den förmedlande
länken mellan församlingarna, predikanterna och styrelsen samt
ordna de frågor, som uppstodo på dessa områden. Genom
di-striktsföreståndarna ville han behålla kontakten med
församlingslivet och förhållandena ute i distrikten.
I detta sammanhang må särskilt betonas, att det egentligen
var Ekman, som gav den frikyrkliga rörelsen, sådan denna
framträder inom Svenska Missionsförbundet, dess organisatoriska
ryggrad och dess struktur. Förr än Waldenström fattade han
organisationens betydelse. Han var också lämpad för detta
sam-lingsarbete, ty han var en solmänniska, lätt att samarbeta med,
vänlig, tillgänglig och omgiven av en blid luft, även när den yttre
dagen var kulen. Waldenströms lynne var icke alltid så
tillgängligt. Han slöt ibland sitt inre, var tyst och oåtkomlig, kort och
tvär i sättet. Detta var aldrig Ekman. Han gick som i
sommarluft jämt, hade ett villigt öra och ett vänligt ord för alla, som
sökte honom, såvitt han icke genom särskilda omständigheter
tvangs att vara reserverad. Då kunde, ju även hans vänliga
an-sikte. antaga en allvarsam färg.
Ekman hade vuxit upp med Missionsförbundet, varit ute och
rest och talat till dess församlingar, bott i missionsvännernas
hem och kände nästan varje ombud, som infann sig vid
konferensen. — En följd av år avlämnade ombuden sina fullmakter och
hämtade sina konferenskort å den bekanta Expeditionen vid
Tegnérgatan. Där rådde ett livligt vimmel av besökande, som
gingo in och ut. Ofta syntes Ekman mitt i denna ombudsström,
godmodigt hälsande, skakande hand med de flesta och
vänligt nickande åt andra, som han ej kom åt att hälsa närmare på.
Den som var med på den tiden erfar en känsla av innerlighet
och värme vid tanken därpå, ty en varm brödrakärlek
uppenbarade sig. Det låg vårluft över umgängeisen och missionslivet.
Så gör det väl också nu för de unga, som komma med, men för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
