Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ekman som missionsföreståndare. Av J. W. Håkanson - 4. E. J. Ekman som officiant. Av Gust. Mosesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
under 90-talet. Allas ögon riktades mot estraden på nedre botten,
där en liten grupp av högtidsklädda unga män och kvinnor hade
tagit plats. In i deras krets trädde missionsföreståndare Ekman
och Styrelsens övriga ledamöter. Man märkte på Ekman, att han
var djupt gripen av stundens allvar; hans stämma skälvde av
heligt allvar och behärskad rörelse, läpparna darrade, ögonen lyste
varmt, ja hela ansiktet strålade. Den jovialiska gestalten hade
liksom genomströmmats av en väldig, helig idé, missionens idé.
Fastän dr Ekman vid denna tidpunkt icke hade nått mycket över
50-årsåldern, stod han dock i mitten av dessa unga såsom en
vördad fader bland barnen eller såsom en kung bland tillgivna
undersåtar. Det är andaktsfull tystnad under hans tal. De varma ord,
han riktar till missionärskandidaterna, äro inträngande och
uppfordrande till stora offer men på samma gång burna av djup
sympati och en försäkran om Herrens och om missionsförsamlingens
bistånd i det verk, för vilket de unga skola avskiljas. Under talets
lopp kommer han nu och då till särskilt viktiga moment. Den
kraftiga om ock litet tunga stämman poängterar dessa moment,
som vanligtvis förläggas till meningarnas slut, med en sällsam
kraft. Orden åtföljas av ett minspel, som ge uttryck åt meningen,
och av behärskade men uttrycksfulla gester. Även rörelserna ha
något av tyngd i sig. En högtidlig tystnad härskar i den stora
kyrkan, då missionsföreståndaren efter sitt invigningstal till
missionärskandidaterna riktar frågan, om de vilja offra krafter och
liv för Herrens verk på de respektive fälten. När
missionsföreståndaren efter att ha fått mottaga de unga kandidaternas
löftesord, tillönskade dem Guds beskydd på färden och välsignelse i
arbetet och sedan i spetsen för Förbundets ledande män nedkallade
Guds välsignelse över de nya missionsarbetarna, då kunde man i
sanning säga, att om ock denna missionärsinvigning skett i
förhållandevis enkla former, så hade den dock försiggått på ett så i
bästa mening högtidligt och värdigt sätt, som blott en sådan akt
kan ske, när den utföres av en person, som icke allenast har
kristligt sinne utan är utrustad med en rent ovanlig förmåga att
offi-ciera och själv är genomträngd av känslan för att det bör vara
överensstämmelse mellan ett heligt innehåll och den form, i vilken
detta innehåll klädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
