Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Ekman som politiker. Av U. Leander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
<
minimilönen skulle efter 5 års oförvitlig tjänstgöring höjas
med 100 kronor samt efter 10 år med ytterligare 100 kronor,
så att den alltså till slut uppginge till 800 kronor. I kammaren
talade han för sin motion, men då han fann, att den icke skulle
vinna framgång, förenade han sig med dem som hemställt, att lönen
skulle höjas åtminstone med ett ålderstillägg och följaktligen
obligatoriskt utgöra 700 kronor efter 5 års tjänstgöring. Men
ej heller detta lyckades. I stället bifölls k. m:ts förslag. Föga
anade då »farbröderna», att efter något mera än 30 års förlopp
skulle den vid detta tillfälle bestämda avlöningen vara
mångdubblad.
Mot slutet av riksdagen blev det ett stort »brännvinskrig»,
som räckte i dagar tre. K. m:t hade framlagt förslag till ny
förordning angående villkoren för försäljning av brännvin och
andra därmed jämförliga drycker. Dittills hade en så ringa
kvantitet som 15 kannor eller ett ankare gått under benämningen
partihandel (den s. k. mindre partihandeln) och därigenom varit
fri från förbrukningsskatt. Helt naturligt skulle en dylik
anordning locka till salning och dryckenskap. Enligt den kungliga
propositionen skulle denna mindre partihandel försvinna.
Dessutom innehöll regeringsförslaget åtskilliga andra goda reformer,
såsom inskränkning i försäljningstiden och söndagssupandet
ävensom i utskänkningen å lägerplatserna. Ifråga om dessa senare
gick bevillningsutskottet ett steg längre än k. m:t och föreslog,
att brännvinsförsäljning å desamma skulle alldeles upphöra.
Liksom striden om den nya försäljningslagen blev långvarig,
antog den allt emellanåt en ganska hetsig karaktär. Det visade
sig även vid detta tillfälle, att spritfrågan verkar på mången som
salt i surt öga och att supfriheten aldrig varit i saknad av varma
förespråkare. Den som sökt att beskära denna frihet har på
grund därav alltid mött ett intensivt motstånd. Ekman hade
under debatten flera gånger ordet och yrkade naturligtvis bifall till
alla de förslag om inskränkningar, som då förelågo. När man
från motståndarehåll till reformen sökte slingra sig undan genom
att plädera för att alltsammans borde tagas bort påvisade han,
att sådant endast vore tomma ord, uttalade utan mening. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
