Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Några ord i ett ämne, som ej intresserar många läsare», (teori för det komiska)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lika så väl som det tragiska, och menniskan söker förgäfves
att undgå någotdera.
En subjektiv sanning är helt och hållet tom, om den
ej i den yttre verlden finner sin bekräftelse, och dymedelst
blifver objektiv sanning. Den förra är en hänvisning på
den senare, och vi måste åtminstone antaga tillvaron af
den senare, om vi vilja undgå att hålla den förra för dunst
och bedrägeri.
Vi måste våga försöket att förbrödra det yttre med
det inre, i det ena söka stadfästelsen på det andra, och
upptäcka den sig återspeglande parallelismen af bägge
verldarna, så framt vi ej vilja uppgifva alla anspråk på
verklig kunskap. Det fordras, att äfven det skönas teori
blir lifva objektiv, som subjektiv, och i innehållet och
materien, ej mindre än i formen, böra systemets sammanhang
och harmoni grundläggas. Utom denna dubbla
öfverskådning och genomskådning, blir all kunskap antingen ett
aggregat af fakta, eller också ett nyckfuMt spel af
inbillningskraften.
Ur en högre ståndpunkt, än blotta varseblifningen
medgifver, måste förklaringen af det komiska härledas;
men den får dock ej, som en vind, sväfva öfver det hela,
utan tillika hafva en riktning nedåt, d. v. s. ingå i alla
slag af det komiskas fenomen, otvunget deducera dess
regler, och använda dem på de minsta specialiteter. Denna
förklaring får ej vara trädets blomma eller dess frukt,
utan trädet sjelft, som har två riktningar, uppåt och nedåt.
Så står äfven menniskan, halft i dagens ljus och halft
bunden vid jorden, och så förknippar hon ande med kropp,
sinnlighet med frihet, det ändliga med det gudomliga. Ur
denna dubbla riktning härleder sig möjligheten af allt
komiskt, hvars tillvaro således beror på beröringen mellan
tvänne naturer, en högre och en lägre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
