Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den tredje maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alldeles! och till amma skall han hafva en dalkulla och
ingen annan, ingalunda, ingalunda! Nationens framtid är
betryggad för sekler, alldeles, alldeles! och det kan aldrig
slå fel, att han eröfrar Finland, ingalunda, ingalunda!
Och hvad Schröder sade, det trodde vi andra:
Cognovit bos et asmus –
Halle, halleluja!
Q,uod puer erat dommus.
Halle, halleluja!
hvilket, enligt gamla psalmbokens öfversättning, betyder:
Och oxe och åsna the märkte förvisst
Halle, halleluja!
Att pilten var vår herre Christ.
Halle, halleluja!
Aftonen derpå samlade sig de studerande nationerna
på sina nationssalar, för att, efter fädernas sed,
bacchanaliskt fira högtidligheten. Bålarna voro, som enkans
oljekruka; de fyldes och tömdes oupphörligt, och tidigare, än
vanligt, infann sig ruset. Redan klockan tio voro vi
studenter så druckna, att vi beslöto – såsom lycksökande
kuratorer sinsemellan aftalat redan på förmiddagen – det
de respektive nationerna skulle afsända deputationer, för
att ömsesidigt gratulera hvarandra till den gigantiska
verldshändelse, som timat. Omkring klockan 11 inträdde å
vermländska nationens vägnar professor Geijer, åtföljd af ett
par vermländska studenter, på östgötarnas nationssal. Hans
gång var något osäker och med sväfvande stämma
utropade han: "jag är ock en svensk man!" Derpå fattade
han ett glas och skulle dricka, men hittade ej vägen till
munnen, utan rocken erhöll välsignelsen i stället. När
professorn så talat och handlat hade, gingo han och
vermlänningarne – så godt de kunde – sin väg igen.
De öfriga deputationerna aflupo ungefär på samma
sätt, somliga bättre, somliga sämre.
Förmiddagen derefter, då jag vaknade, hade jag ondt
af kopparslagare. Det var, som förståndet hade bultat på
min panna och frågat: får jag lof att stiga in? Men jag
svarade och sade: du skall väl så fan heller! Är det
möjligt att svara så, utan att befinna sig i bakrus. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
