- Project Runeberg -  Eldbränder och gnistor /
114

(1876) [MARC] Author: Henrik Bernhard Palmær With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekoisten - En muntration i himmelen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sittande. Följden var, att vicepresidenten sedan alltid
eftersade, hvad presidenten sade.

Jag har denna berättelse från en af vicepresidentens
närmaste slägtingar, sjelfva egaren till det landtställe, der
vicepresidenten vistades under de omtalta sommarferierna.
Sannfärdigheten bekräftas deraf, att eko alldeles upphörde
i nejden af landtstället, och just vid samma tid, som
vicepresidenten började eftersäga allt, hvad hans förman
behagade säga. Visserligen funnos personer, som trodde eko
hafva försvunnit derför, att några klippor i nejden blifvit
bortsprängda vid en väganläggning; men detta prosaiska
sätt att förklara naturens fenomener måste ogillas af alla
väldanade själar.

Såsom jag förut har omtalat, blef vicepresidenten
ansedd för en egoist, och var likväl, såsom läsaren nu kunnat
inse, endast en oskyldig ekoist. Man ansåg honom för
moraliskt förderfvad, och likväl var han blott ett offer för
en nyckfull, hämndgirig naturkraft. Törhända lefva många
hans likar ännu i dag. Må man ej döma dem för hårdt.
Var, o menniska! i allmänhet ingen omenniska, då du
bedömer din medmenniska. Många, dem du anser för
egoister, torde, i likhet med vicepresidenten K., endast vara
oskyldiga ekoister.

*



En muntration i himmelen[1].

Gud allena, som aldrig blifvit magister och aldrig aflagt
kandidatexamen, vågar skämta med professorer och skratta
åt dem. En tysk berättade mig nyligen — om han ljög
vet jag ej, ty hvad gör icke tysken för penningar — att
vår Herre en gång sutit i himmelens öppna fönster och
genom sin stora tub kikat ned på denna jordplätt. Kom
hit Sankt Petter, sade omsider vår Herre, så skall jag visa
dig någonting roligt. Der nere hålla de nu på att föra
en stackars menniska till Danviken. — Sådant är icke
underligt, svarade Sankt Petter, och sådant sker ju alla

[1] Detta stycke samt de närmast följande: »Professorn och
papegojan», »En akademisk festlighet» och »Rosendal» hafva vi hemtat ur
Palmærs efterlemnade papper.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eldbrand/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free