Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dryck återstår i en flaska sodavatten, sedan kolsyran fräst
bort derur. Jag sörjde öfver att fan tar fäderneslandet
och icke dess reformatorer. Jag sörjde öfver att dessa,
som börjat med "parturmnt montes" eller maximen "rättvisa
åt alla", slutat med "nascitur ridiculus mus" eller maximen
"rättvisa endast åt penningen". Jag sörjde, så att jag
suckade; och suckande började jag min klädsel. Med en
suck drog jag på mig stöflarna, med en suck byxorna;
med en suck – är det icke bra rörande? – grep jag
efter mina hängslen, då – knack, knack, knack – en
knackning hördes på rutan.
Jag såg mig om och märkte, att en qvist af det
utanför fönstret stående päronträdet slog emot glaset. Det var
ej vinden, som satte qvisten i rörelse – ty full stillhet
rådde i atmosferen – utan en liten sparf, som satt der
och gungade. Han tittade helt fryntligt på mig och nickade
god morgon ett par tre gånger. Sedan tilltalade han mig
på fogelspråket och sade: tirlirili!
Såsom skald, måste du hafva fogelspråket på dina fem
fingrar och således vet du, att tirlirili är ett mycket
innehållsrikt ord. Du vet, att det för det första innehåller en
jubelsång öfver naturens skönhet; för det andra ett bevis
att lifvets fröjder mer än tiodubbelt motväga dess
vidrigheter, och för det tredje en uppmaning till njutning och
till tacksamhet mot försynen. Likaledes vet du, att denna
jubelsång är så hänförande, detta bevis så öfvertygande,
denna uppmaning så lockande, att endast en stock eller en
gråsten kan motstå dem. Men jag är icke en stock eller
en gråsten; också motstod jag dem icke. Till följd af
"tirlirili" skickade jag min sorg och hennes mamma,
politiken, åt fanders samt önskade det värda paret en
lycklig resa.
Den lilla sparfven flög sin kos, sedan han, för bättre
minnes skull, sagt tirlirili ett par gånger till. Onekligen
hade han gjort mig en stor tjenst; ty han hade återgifvit
mig humöret. Måhända hade han gjort det af tacksamhet.
Jag påminner mig, att härom året några dussin sparfvar
en smällkall vinterdag slogo, sig ned på planen vid huset,
der jag bodde, samt sutto der helt tysta och modfällda.
Jag strödde då ut ett par näfvar korn för deras räkning,
och det blef åter lif i skaran. Måhända var det någon af
de sparfvar, jag då matade, som nu velat göra mig en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
