Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från riksdagen 1847-48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den af dessa personer, som mest fastar min
uppmärksamhet, är en judegosse, som går och kånkar med hela sin
butik på bröstet framför sig. Det är en stor låda, hängande
i ett grönt band öfver halsen. Lådan är fyld med
hvarjehanda småsaker, tvålkulor, lackstänger, luktvattenflaskor,
blyerzpennor, tandborstar, rökpulver, dominospel o. s. v.,
allesamman temligen pittoreskt ordnade.
"Hvad kosta dina blyerzpennor?" frågar jag.
"Åtta skillingar stycket," svarar judegossen.
"Äro de goda?" fortfar jag.
"Ja, gubevars" svarar gossen.
"Det var skada det," säger jag, "ty jag har den
vurmen, att aldrig köpa andra blyerzpennor, än dåliga.
Säg mig uppriktigt, om du har någon dålig blyerzpenna,
så köper jag den genast och ger dig tolf skillingar för den."
Den unge juden tvekar ett ögonblick, men yttrar sedan:
"nej jag har ingen dålig blyerzpenna."
Sällskapet börjar skratta och utropar: "jag tror, att
experimentet misslyckas för bror."
"Och det fägnar mig rätt mycket," svarar jag, "ty
det visar, att i en judes bröst lika väl som i en kristens,
kan menniskans hederskänsla öfverrösta köpmannens
vinningslystnad."
"Pah!" genmäler en quidam, "den der juden är ännu
ung; låt honom bli gammal, så få vi se."
När judegossen gått, yttrar någon helt menlöst: "det
är dock märkvärdigt med det der judefolket, att det alltid
har en egen fysionomi, så att man genast kan på
anletsdragen igenkänna en jude. Hvad kan det komma sig af?"
"Det kommer sig deraf," svarar jag, "att judarnes
barn äro deras egna."
Nu tömma vi de sista glasen; sonlyckan går.
Ordspråket säger, att det alltid skall ligga någon god
idé i botten på en butelj; men denna gången besannas det
icke, såvida ett par af herrarna skulle på botten af buteljen
hafva hemtat den idéen – som i mitt tycke är en mycket
dålig idé – att sätta sig ned vid brädspelsbordet. Brickorna
slamra och slamra ideligen; musiken blir allt mer och mer
infernalisk; mina öron gråta dervid – må du förlåta mig
det djerfva i uttrycket! – och jag har ej annat råd, än
taga min hatt, göra min komplimang och gå min väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
