Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från riksdagen 1847-48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämligen böcker, författade af alla tidehvarfs ädlaste,
visaste och snillrikaste män; och med att umgås i "den
allerhögsta societeten" menar jag helt simpelt att läsa eller
studera en sådan bok.
De ledamöter af "allerhögsta societeten", dem jag
mäktat församla kring mig, hafva ej högre plats i min
kammare än deras författare hade i samhället, medan de
lefde. I brist på bokhylla ligga mina böcker på golfvet,
längs ena väggen. För att åtkomma någon af dem, måste
jag buga mig, buga mig djupt, och – uppriktigt sagdt –
det är den enda af alla bugningar, som jag gör gerna och
utan känsla af förnedring.
Derpå bugar jag mig och tar – såsom ofta varit
händelsen – Bibeln.
Och hvad skall jag då läsa deri? På denna fråga,
som jag gör mig, svarar jag mig: det kan vara likgiltigt
– det är ju Guds ord alltsammans. Och så slår jag upp
på måfå och träffar profeten Samuel, första boken, åttonde
kapitlet.
Här berättas till en början, att judarne kommo till
profeten och begärde en konung, "såsom alla hedningar
hafva."
"Thet behagade Samuel illa och han bad inför
Herranom."
Och Herren sade till Samuel: "Hör folkens röst i allt
thet the hafva talat tig till, förthy the hafva icke förkastat
tig; utan mig, att jag icke skall vara konung öfver them."
Här synes, att Gud sjelf ville vara konung "öfver
folken" och utan tvifvel vill han det ännn; ty vår katekes
säger, att Gud är "oföränderlig". Nå – öfver judarne må
det få gå; men öfver svenskarne – nehej! Dynastien
Bernadotte är en gång utkorad, och henne hafva vi svurit
trohet.
Längre fram i kapitlet undervisar profeten sina
landsmän om "konungs rätt" eller om första hufvudtiteln, såsom
det heter hos oss. Man ser deraf, att judarne fingo betala
in natura. Vi svenskar deremot betala – som du vet –
med penningar. Blott en enda in-natura-prestation torde
återstå äfven hos oss. Profeten säger nämligen: "Edra
åsnor skall konungen taga och uträtta sin ärende med."
Jag hoppas, att herrar statsråder och andra höga
embetsmän icke må stöta sig på uttrycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
