Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungahella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komjnga-heixa.
39
med sitt folk. Dä uppstod först Björn, konungens "stallare" till hvars
syssla det hörde, att på tingen föra ordet å dess vägnar. Tian omtalade,
huru han föregående vintern farit öster ut, för att göra frid, och huru väl
Ragnvald jarl hade tagit emot honom: han berättade ock huru tvärt och
illa Svea-konungen i förstone upptagit denna sak. "Och den förlikning,
som gjordes", tillade han, "skedde mera genom allmogens oc!i jarlens
bistånd, samt Thorgnys anseende, än genom Svea-konungens goda vilja.
För den skull tro vi oss äfven veta, att denne konung lärer vållat att
fridén är bruten: men jarlen må detta icke tillräknas; ty honom rönte vi
vara konung Olofs sanne vän. Nu vill vår konung veta af höfdingarne
och andra sine män, hvad råd han skall taga: om ban skall draga upp
till Vestergötland och der härja med det folk som vi nu hafva samladt,
eller om eder synes, att något annat beslut bör fattas?" Han talade både
väl och länge. Sedan talade andra inflytelserika män, och kommo
slute-ligen de flesta deruti öfverens att de afrådde härnaden. "Ty," sade de,
"fastän vi hafva mycket folk, äro dock nästan endast mägtige och
ansedda män här församlade; men till härfärd är ungt manskap icke
mindre nödigt, som åstundar att förvärfva sig gods och ära. Det är ock
mägtige mäns sed, dä de draga i kainp eller örlig, att hafva med sig mycket
folk, som skall gå förut och försvara dem, och ofta strida de icke sämre,
som hafva litet gods, än de som äro i likedom uppfödde." Efter deras
tillstyrkan, lättade då konungen det beslut, att låta krigsfolket
åtskiljas, och gaf cn hvar lof att fara hem. Dock kungjordes tillika, att
ban följande sommaren skulle hafva leding, d. v. s. krigsgärd och
manskap af bela landet, för att draga emot Svea-konungen och hämna dennes
trolöshet. Sedan for konung Olof norr ut, och satte sig om hösten ner uti
Sarpsborg, en af honom nyanlagd stad. Ragnvald jarl harmades
högeligen öfver sin konungs löftesbrott. Då derföre Astrid, en annan Olof
Sköt-konungs dotter, befann sig pä besök i hans hus, begagnade ban tillfället,
för att, på eget bevåg, inleda äktenskaps förslager mellan henne och Olof
Haraldsson, med hvilken hon äfven, fadren ovetande, blef förmäld. Sjelf
undgick Ragnvald följdernc af sitt tilltag, derigenom att Ingegerd
konungadotter, vid sitt snart derefter inträffande giftermål med konung Jaroslav
i Holmgärd (Novgorod) tog honom med sig, och gat honom i det landet
lika stort jarldöme, som han haft i Sverge.
Men svenskarne blefvo så missnöjde med Olof Skötkonungs
oefterrättlighet, att de satte sig upp emot honom, och utvalde sonen Anund Jacob
till hans medregent. För att icke helt och hållet gå misste om väldet
blef då Olof tvungen att söka fred med norska konungen. Han sände bud
till Norge, med anhållan att Olof Haraldsson ville möta honom i Konghäll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
