Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungahella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konung a-hej.la.
75
länsherren öfver södra Viken. Jon Dronning, om hvilken vidare på sitt ställe.
Krönikans ord härom lyda: "att ban begrofs i mnnkeblostret i Kongbäll,"
mig veterligt, den enda och indirekta antydan, att derstädes äfven funnits
ett nunnekloster. Visserligen uppgifver Holmberg, i Bohusläns historia,
l:sta del. sid. 115, och flerestädes, att ett dylikt skall funnits: men han
har sednare för mig enskildt uppgifvit, att, så många handlingar rörande
Konghälls historia, han än etteråt bliivit i tilltälle att genomse, så bar han
icke i dem funnit någon ringaste anledning, att antaga tillvaron af något
sådant kloster i Konghäll. Emedlertid bör här icke förtigas, hvad jag af
fullt trovärdig person hört förtäljas. Då grunden grofs till nuvarande
ladugårdsbyggnaden, påträffades en graf och deruti en prydligt och
omsorgsfullt. arbetad likkista, under hvilken befunnos några och tjugo stycken andra,
hvilka, i anseende till deras korthet — de voro blott haftredje aln långa —
troddes innehålla idel qvinnolik. Men aldraunderst fanns ett skelett
liggande framstupa utan kista. Man trodde att här fordom varit
begrafningsplats för ett nunnekloster. Skada att icke noggrannare undersökning
företogs, utan alltsammans, till följe af allmogens vidskepelse, så fort som
möjligt genast å nyo nedgräfdes. Man skulle eljest snarare kunna
supponera, att dc korta likkistorna innehållit hufvudlösa kroppar, och stått i
sammanhang med Christian ILs vistelse på stället (se sid. 15).
Konung Inge Bardsson regerade till 1217, då han afled.
Baglerkon-ungen Philippus dog samma är. Hakon Hakonsson, son till konung Hakon
Sverresson, och för sin länga regering, (1217—62) äfven Hakon Gamle
kallad, utropades då till konung af både birkebeuare och bag|er, hyllades af
vikväringarne på Hornborgs ting, ocl^ blef sedermera å Elfvebackens- eller
Baghaholms tinget i denna värdighet stadfästad. Ombytliga i hög grad,
Bökte Konghällsboarne på allt sätt ställa sig in hos honom; de gåfvo
honom, utom vanlig skatt, äfven rika föräringar. Men han trodde dem dock
icke för väl, qvarstannade bela den sommaren i staden och förmanade
vid sin afresa sina höfdingar, att hafva ett vaksamt öga så väl på
stadsboarne som kringliggande härader. Detta var ock af nöden. En prest på
Dal, vid namn Benedikt, sade sig vara son af Magnus Erlingsson och
samlade sig ett anhang, som, för deras slitna kläders skull, kallades Slitungar,
och knappt var Hakon borta, förr än de begynte ett sådant oväsende, att så
väl Hakon som hans jarl Skule, förre konungen Inge Bardssons broder,
måste skynda tillbaka igen för att återställa ordningen, 1218. Konungen
förlänade dä halfva Elfsyssel ät Göthe Jonsson, en kraftfull och stridbar
höfding, som nyss hemkommit från korstågen. Men dermed var icke
oredan slut. Den förstnämnde Erling Stenvägg hade lemnat efter sig en son,
Slgurd Ribbing, som, af missnöjda framskjuten på dei> politiska skådeplatsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
