Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 " INLAND.
som lät anlägga den, under sitt norska fälttåg, för att pä densamma
transportera kanoner oeh ammunition.
Ljungs kyrka ("Lyng") är icke intressant för annat än sitt särdeles
pittoreska läge vid utloppet af en å. Dess s. k. dopfunt är visserligen af
sten, med en ranka längs öfra listen, men endast afsedd att bära ett
dopbäcken, ocb således från en byare tid.
Vid åns utlopp, pä en höjd, med vidsträckt utsigt öfver Ljungs kilen,
stå tvenne ansenliga bautastenar, rakt i norr och söder från hvarandra, den
nordre 4 aln hög, 1 | alu bred, den sydlige 4 aluar hög, 1 i aln bred.
Å ömse sidor om den nordlige stå 3 lägre men bredare stenflisor, i den
ställning att man genast inser att det bela. i sitt oskadade skick, varit en
skeppssättning, hvilket ock passar bra till utsigten öfver sjön, den
begrafne vikingens älsklings-anblick. Än flera sten vård ar hafva troligen funnits,
men, vid fältets odling, blifvit borttagna.
Vid det straxt intill kyrkan liggande Ljungs kaptens^boställe, ser man
en ristning i bergshällen af detta kuriösa utseende:
CXII
LIUN6
ff T i t Q V [i, ff V V t Q S.
A b anno
1700 — 1844
CXIV
hvilken lärda inskrift — ty det är ju både latin ocb grekiska — skall
betyda att från Carl XII» tid till Carl XIV:s, från 1700 till 1814, således
i 144 år liar Ljungs boställe disponerats af slägten v. Stjernmans ättemän.
Här hade varit ett passande tillfälle att anbringa en vacker runslinga!
Gullborg skulle, enligt Holmberg, fvara en "borglemning" invid
gränsen af Fräkne härad (allmogen säger den ligga inom Ljungs socken) der.
i urminnes tid, en konung Fräcke, som gifvit, häradet sitt namn, under
vintrarne residerat. Jag har låtit ledsaga mig dit. Det är ett på alla
sidor tvärbrant och oangripligt berg, erinrande om vissa bergsfästen i
saxi-ska Schweitz ocb Tyrolen. Blott på ett enda håll befinnes en liknelse
till uppgång, fylld, möjligtvis af menniskohänder, med nedvräkta stora
stenar, så att man, dock med fara att bryta både armar och ben, kan
komma dit upp — huru svält vore det icke då, om man tillika måste
skåda uppåt, mot en ofvanifrån stenkastande fiende. Der uppe finnes
ingenting, som erinrar om der fordom existerande menniskoboningar; men,
pä en svagare punkt, finner man ett utsprång anlagdt, ett slags "guaite".
En dylik finnes äfven ofvanför ravinen, båda tydligen beräknade pä att
derifrån nedvräka stenar öfver angriparne. Jag finner föga troligt att, en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
