Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
" INLAND.
af kapitlet om "Kvennagiftir® eller äktenskaps-balken: "Nu följer i
ordningen, huru vi skola köpa oss hustrur till ett visst pris, så att barnet blir
berättigadt att taga arf" *). Att de köpte sina hustrur, påminner om
skandinavemes österländska härkomst, liksom vårt "vigarf" (talion, ärftlig
sjelfhämd), våra långa slägttaflor, erinrande om bibelns, våra qvinnors sed
att uppoffra sig vid sina mäns död, hvarom Oddur munk vetat berätta,
våra "vitar," våra ättehögar och våra bronzvapen, som erinra om Horners
hjeltar och dessas hviloställen vid Skamanderns stränder m. m. — Fader
skulle, sjelf afgöra rörande sin dotters äktenskap, men broder om fader
var död. Nu voro två eller flera bröder, en af dem lofvade henne åt
friaren, men de andra voro deremot, då skulle de kasta lott, hvilkenderas
vilja skulle råda, fick den lotten, som lofvat bort systern, så skulle
förlofningen stånda, i motsatt fall gick den åter, och den, som lofvat henne åt
friaren. erlade till denne tre mark, som ersättning för tillbakagånget köp
("at handsalssliti"). Då mannen fäste sig en qvinna, skulle ban, i
vittnens närvaro, tillsäga henne en summa penningar, ■ munr’’ **), den
frosta-tings-lagen upptager till tolf ören, hvilket, enligt den sid. 106 angifna
värdering, gör cirka 50 R:dr R:mt. Detta — det pris till hvilket qvinnan
blifvit inköpt — öfverlemnades till henne morgondagen efter bröllopet, och
bette då ’hfndradags glof:" vårt deremot svarande ord, "morgongåfva,1’ är
rätteligen af tyskt ursprung, trots sin svenska prägel, ty "morgengab3
nämnes redan af Gregorius från Tours i sjette seklet. Nu ville fader icke
gifva sin dotter åt den man, ban lofvat henne: dä skulle denne stämma
möte med honom, och utsätta viss dag, då han ville hafva sin fästmö;
iick han henne icke töre den dagen, så kunde ban kräfva ut henne af
fadren och iustämma denne till tinget, att der ansvara såsom lor rån.
Tingmäuncn ålåg det då, att dömma fadren "utlagr," d v. s. fogelfri, ***)
men mön åtalades icke. så vida hon icke, på eget bevåg, satt sig emot
det tillämnade äktenskapet Rätter giftoman ägde att, om han så ville,
förhålla fästmannen hans brud i tolf månader. Lägrade någon sin
fäste-qvinna, skulle ban erlägga böter till hennes fränder och sedan äkta henne.
Enka skulle sjelf fästa sig med fränders rad, då sä skett, fick hon icke
säga upp trolofniugen, men hade det skett utan att ràdfüra sig med
frän-derne, ägde hon att bryta densamma och erlade då till sin friare tre mark
"at handsalssliti". Fäste någon bort en qvinna och var »icke hennes rätte
giftoniau, skulle ban böta tre mark till den ban henne fäst. Nekade nå-
*) "Dat er uu tlivi nest, at vér scolora that vita, hvessug vér soolom konor kaupa med
muadi, thess at barn se ailgengt".
**) Ordet erinrar om det latinska "munus", gifva.
På engelska "outlaw", utom UgeiiH hkydd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
