Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hisingen, Öckeröarna m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
HISINGEN. ÖCKKRÖARNE M. M.
Finnveden, Elfsborgs slott och dess område utom Lödese stad, antingen
denne tillhörde nämnde område eller ej, hvilket de kontraherande då
icke hade reda på. Dessutom halfva Hisingen, Kind och Mark, samt allt
det land ocb alla de slott, danske kouuugeu nästkommande pingst råkade
innehafva i Sverge. Som hemlig artikel ingick i fördraget, att, i fall
hertigarne skulle lyckas fä in Elfsborg, skulle detta i godt stånd
öfverlemnas åt. danska konungen. Ty alla de ofvannämnde landskaper innehades
de facto af Valdemar, som på våren samma år med krigsmagt satt sig i
besittning af Småland och en del af Vestergötland: men Elfsborg hade
han ännu icke kunnat intaga. Jag återkommer med anledning häraf till
det förut omnämnda gåfvobrefvct lydande på svenska Hisingen,
utgifvit af en konung Valdemar till en konung Magnus, ty i detta sakerncs
skick är det en möjlighet att Valdemar III återgifvit svenska Hisingen
till Magnus Smek. Men det har då skett efter medlet af 1371. hvilket år
den fångne Magnus frigafs, och Valdemar, som dessutom, genom sin
dotters, Margaretas, giftermål med Magnus’s son Hakon, var f. d. svenske
konungens nära frände, kunde bortskänka de två socknarne — trots
Holmbergs påstående att ban aldrig egt dem — då det är bekant att han ännu
1376 var i besittning af södra delen af Vestergötland! med Elfsborg
ni-m. således äfven af derunder lydande område.
Men på den tiden, dà konung Magnus (sedan 1365) ännu satt fången
i Sverge och konung Hakon till hans befrielse uppbjöd allt möjligt, ville
konung Albrecht hämnas detta, ehuru tillfallet icke yppades förrän 1368.
Hakon innehade ännu bela vestra delen af Vestergöthland tills inemot
Elfsborg. På Albrecbts anstiftan gjorde nu en nederländsk (andra säga
en hanseatisk) flotta ett. infall i Norge, brände och förödde Marstrand,
Konghäll, alla utom Bobus’s murar liggande gårdar, hela Norska Hisingen,
femton kyrkosocknar och hela Vestgötastranden längs elfven upp till Liodhus.
Att Hisingen likaledes blifvit ganska mycket lidande vid alla
bcläg-ringarne både af Bohus ocb Elfsborg, säger sig sjelft, ehuru man icke
derom äger någon speciell uppgift.
Under dessa näfrättens oroliga tider, da bonden aldrig kunde veta,
huruvida hau på hösten fick behålla hvad ban om våren sådde, är det
klart att jordbruket måste till hetydlig del ligga nedre och deremot, då
dess produkter saknades både i Sverge och Norge, måste handeln,
isynnerhet längs kusterna, blifva desto lifligare, helst då dertill kom, att det
var lättare för roflystna blickar gömma undan penningar, än den pä åkern
stående grödan. En mängd hemman lågo öde och skatterne ingingo icke
ordentligt. Kanhända låg äfven orsaken till stor del deruti, att den egentlige
jordbrukaren sällan var egare till den jord han brukade, i del den dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
