Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hisingen, Öckeröarna m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
HISINGEN, ijCKKBÖAKNA M. M.
I de äldsta tiderne funnos i Norge inga skatter. Konungarne hade
der, som i Sverge, vissa gods sig anslagna till sin hofhållning m. m. Men
dä krig skulle företagas, påbjöds "leldangr" (krigsgärd). Småningom
blef dock härutaf en stående skatt, hvilken utgick äfven i fredsår, ehuru
då icke alldeles så dryg. Landets invånare skulle derjemte utrusta ocb
bemanna ett bestämdt antal fartyg. Så långt upp som laxen gick i
strömmarne var landet fördeladt i s. k. skeppsreden", af hvilka hvart ocb ett
var pligtigt att utrusta och bevara ett sjödugligt skepp af bestämd storlek,
antingen "tvitngsessigt". ined 20 roddarbänkar, "halftrltngsessigt", med 25
dylika eller ock ’trltngsesslgt ’, med 30.
Ledingsafgiften påfördes en hvar, sä väl för honom sjelf som för
hans underhafvande, män, qvinnor och barn. då dessa voro öfver tre
vintrar gamla i Gulatingslagen, men öfver sex vintrar i Frostatingslageu.
Den erlades för både fria ocb trälar. För att upprätta taxering härtill,
höllos ärligen s. k. mantalsting, från hvilka ingen tick uteblifva, vid
påföljd, att eljest de tillstädesvarande kunde taxera honom för sä många
personer de behagade, och det beloppet måste ban det året ansvara för
De uppgifter, som vid mantalsting af hvar och en uppgåfvos, skulle med
ed styrkas. Drog någon sig undan, var han fredlös (utlågr); förteg han
någon af sitt husfolk, ägde konungens fogde att taga en af hans trälar, och
den bäste af dem, i fall flera funnos att välja på: men ägde den
skyldige ingen träl, skulle ban böta tre mark för hvarje person, som förtegats.
Hade frigifven träl egen förmögenhet, skulle ban sjelf erlägga skatten för
sig, men eljest var hans förra husbonde för densamma ansvarig. Från
"leidangr" voro fria: Biskop, för sin egen person, sin hjelpeprcst och diekn.
Messeprest för sig sjelf, sin ’qvinna’(’?) och "klerk"; men hade ban flera
hion, skulle lör dem skattas. Konungens fogde var fri för sig, sin hustru
och allt sitt busfolk. Ofärdige och lytta voro ock fria. Träl, om han var
sjuklig, men dock under fyratio års ålder, skulle ledsagas på tinget och
utbjudas åt de derstädes församlade, men ville ingen hafva honom, slapp
haus herre att för honom erlägga krigsgärden. Alla på Gnlatinget
frigifne trälar — man hade den vackra seden, att der hvarje år frigifva en
träl — voro från krigsgärd fria, sammaledes alla andra trälar, som, efter
denna förebild, ärligen frigåfvos på de underordnade fylkestingen. Reste
någon ur landet och blef borta i tre vintrar, var han skyldig erlägga
lei-dangr för den tiden, men underläts detta, affordrades den honom vid
hemkomsten. Hvar och en skulle erlägga gärden, der han hade sitt
rätta hem uatten före inantalsskrifningen, skedde det på annat ställe, då
var det som han ingenting betalt.
I allmänhet skulle eu soldat utrustas för hvarje sjunde person. Meu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
