Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hisingen, Öckeröarna m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISINGEN, ÖCKERÖ ARNE M. M. 211
de öfverse lokalen, sägo de på andra sidan orn skäret en "drake" (ett
krigsskepp), hvars galion var som guld att se, och invid densamma lågo
inalles femton andra skepp, med utspända tält, under tälten lyste ljus,
och der säto män vid dryckesborden. Sedan spejarne sett detta, utan att
blifva bemärkte, gingo de tillbaka och berättade allt för Thorsten. "Då,"
sade ban, "skola vi i natt gripa oss an, föra alla våra egodelar utaf
skeppen och nedgrälva dem, men i stället lasta in stenar, ty jag unnar dem
icke en enda pennings värde af vår egendom: och så fort vi kunna se
att slåss, skola vi lägga till slags mot dem".
Så fort det blef ljust på morgonen, lät Thorsten lägga ut årorna,
sägande sig vilja tala vid vikingarne. Men när de kommo fram till draken,
sågo dc uppe på densamma en man, stående stödd mot relingen: ban
hade röd skarlakans röck och ytterst en blå kappa samt galonerad mössa
pä hufvudet. Denne ropade ner från draken, och frågade, hvilka de voro,
som rodde sä hurtigt fram. Thorsten nämnde sig, och sporde tillika
mannen pä draken, hvad ban hette. — "Jag heter Liotr," svarades det. — "Det
är bra," sade Thorsten, "att jag nu ändteligen funnit dig, ty dig har jag
länge sökt". — "Hvad ärende för dig till mig?" frågade Liotr, "jag har
icke sett dig förr än nu, ehuru jag visserligen hört dig omtalas."
Thorsten svarade: "snart är mitt ärende till dig framtördt, jag vill göra dig
ett förslag". — "Hvilket då V" frågade Liotr. — "Det är snart sagdt," sade
Thorsten, "du skall gä upp pä land. och tå sjelf behålla dina vapen och
kläder, men dina män skola gä i blotta skjortan och linnebyxorna". Liotr
svarade: "obilligt tyckes mig detta förslag, har du intet annat"?" — "Det
andra," sade Thorsten, "går derpå ut, att vi skola slåss med hvarandra".
— "Huru manstark är du, att du vågar föreslå mig sådant?" frågade Liotr.
•"Sä pass manstark," sade Thorsten, "att jag har tio skepp." — Dä log
Liotr och svarade: "föga klokt synes mig detta, dock vill jag långt hellre
slåss mot dig, än med skam lemna min egendom i sticket". — "Lägg då,
sade Thorsten, alla dina fartyg till slags mot miua". Liotr svarade: "icke
gär jag in pä det förslaget, att gä till strids mot dig med flera skepp än
du sjelf äger, ty det har jag aldrig förr gjort: oftare har jag haft färre
skepp än mina motståndare, men likväl alltid fått seger". Thorsten sade:
"derföre behöfver du icke att spara uiig". Liotr svarade: "nej jag vill
icke lägga emot dig flera fartyg, än du sjelf äger; men vill du ändteligen
slåss mot en dig öfverlägsen styrka, sä vill jag med andra fartyg aflösa
dem, jag nnder striden kan komma att få afröjda". — "Sä må det då
vara," sade Thorsten. Nu taga de ner sina tält och lägga till slags mot
hvarandra med 10 skepp hvardera. Slaget begynte med ett stenregn från
Thorstens sida, och hvarje sten, han sände sin motståndare, gick antin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
