- Project Runeberg -  Elfsyssel, Södra Bohus-Län. Historiska minnen /
328

(1864) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bihang innehållande Tillägg och Beriktiganden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

328

BIHANG.

anteckning, enligt hvilken ban anlände till Bohus 1589, på Christi
omskärelsedag (1 Jan.) och afreste derifrån "die Epiphaniæ Domini" (d. 6:te).
Han gästade alltså der i nära en veckas tid.

Sid. 24 Uppgiften rad. 3 nedifrån att Gyldenlöve fått friskt manskap
från Halland och nödigt artilleri, är icke alldeles oriktig; ty åtskilliga
höfdingar, r ex Duncan, sotn förde befäl öfver de danska soldaterne vid
Bohus belägring, nämnas äfven nnder krlgsoperationerne i Halland och
Skåne straxt förut. Dock inkommo ej dessa förstärkningar direkte från
Halland; ty Carl XI låg lägrad i Falkenbergstrakten och spärrade vägen.
De kommo sjöledes öfver Marstrand, som då var danskt (se Ströms
annotationer).

Sid 30. Bland fynd, gjorda på det fordna Konghälls grund,
måste jag ovilkorligen nämna ett, hvilket Castellgårdens nu
varande aktade disponent, hr löjtnanten och riddaren m. m.
Kilman, halt godheten sända mig till påseende. Det är en
stridsklubba af björk, egentligen en tjock rund käpp af 1 aln
11 tums längd, tjockare i ena ändau, till 3 à 4 gånger
skaftets diameter, men sedan åtet afsmalnande. Den ända, som
tjeuat till handtag, och på hvilken ännu ses blodfläckar, hade
en kriugskärning, tydligen utvisande att der funnits ett beslag
eller en knapp af någon slags metall, också sade uppbittaren
sig hafva sett nägontiug blänkande på smaländan; men det
var ban nog drumlig att låta falla bort, ocb sedan bar det
förgäfves blifvit eftersökt. Här och der äro märken efter svärdshugg eller
pareringar. Det märkvärdigaste är dock att pä skaftet finnes en kort
runskrift hvilken här så noga som möjligt återgi|vits. En af vår Nords aldra
utmärktaste kännare i denna väg har meddelat mig, pä förfrågan, att det
lärer vara samma slags uråldriga runor, som på den s k. Tanums-stenen.
Någon uttydning bar dock icke erhållits; måhända är inskriften ett namn
på vapnet, alldenstund kändt är, att sådana i äldre tider voro i bruk, t,
ex. "Angurvadel", "Tirfiug", ni. fi.*). Vapnet, som af herr Kilman
förärades tili kongl. Museum för fornsaker i Stockholm, är ännu, oaktadt dess
höga ålder, alldeles friskt i träet, ehuru tvenne ekebjelkar, mellan hvilka
det fanns instucket, voro nästan förmultnade. — En dylik klubba bär
Vilhelm Eröfraren på en af de flera afbildningar at honom, som ses på
broderiet i Bayeux, varande det der hans enda vapen. Äfven biskop Odo bär
en dylik, och af inskriften der bredvid ser man att den kallades (i accus.)
"baculum", d. v. s. stal’. Detta leder tanken på Snorris ord, i berättelsen

Det förra var namnet pä Frithiofs svärd, det sednare på Agantyrs. Bruket lär ännn
finnas i Norge, åtminstone har jag på en äldre bössa sett orden; "Man kalder mig den surte Rraaddød".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:11:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/elfsyssel/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free