Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1826—1856 - Hvad den trofasta ungdomsvännen berättar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1%U-l&SL 9
sin ringare vän till hjälp och främja hennes inre
utveckling. Hennes verksamhet som lärarinna intresserade henne
mycket, och hennes bemödanden lyckades väl. Hon
var redan den tiden mycket olik andra flickor.
Ovanligt fri från flärd och fåfänga syntes hon alls icke förstå
sig på koketteri och behagsjuka. Det ytliga världslifvet
roade henne icke. På baler, ja, midt under dansen,
kunde hon bli sömnig. Bland ungdom var hon annars
glad och munter. Till hela sitt väsen var hon ärlig.
Hennes anförvanter tyckte stundom, att hon alltför litet
vårdade sig om sin hållning, och man fick ofta höra
hennes svåger säga: »Sitt rak, Elsa», >Gå rak», »Gå
litet mer graciöst» o. s. v. Själf hade hon härvidlag
icke heller stora tankar om sig. I ett af de i häggen
nedlagda brefven skref hon en gång: »Jag ilade som en
sylfid för att hämta ditt bref — eller rättare som en
ko, som har brådtom.» Redan vid den tiden började
man i hennes bref spåra den rikedom på realistiska
bilder, som gjorde hennes korrespondens så lättläst och
intressant.
Att svärma omkring i skog och mark var Elsas
högsta lust. För öfrigt hängaf hon sig mest åt att
författa små romaner och teaterpjeser, hvilka senare
under hennes ledning spelades af systerbarnen samt
hennes bror Denis. Stora packor af detta litterära kram
offrades åt lågorna, sedan Herren gifvit henne ett nytt
sinne. Att läsa våra bästa författares skrifter och att
samtala med bildade personer var för Elsa en sann
njutning. Hon var då liflig och intresserad, men råkade
hon ut för en »fadd» människa, kunde hon i sanning
se ytterst ointresserad ut. Med enkla människor trifdes
hon väl, blott de voro uppriktiga och icke på något
sätt tillgjorda. Sin halfbroder Ludvig Mossberg,
sedermera rektor vid Västerås högre läroverk, höll hon
mycket af, och han fick nog väsentligt bidraga till
hennes intellektuella utveckling.
Brodern Denis Borg var henne ock under hela sitt
lif till stor glädje. En tid vistades de tillsammans vid
Östanbro, då Denis läste med en systerson. Elsa tog
då en nästan moderlig vård om honom, och ve den,
som försökte locka honom till något otillbörligt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
