Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1875—1877 - Tankarna på ett »Skyddshem» börja förverkligas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mr - /&?? 55
plats, men då underkasta sig att ej gå ut utan sällskap
af någon bland oss, eller ock att icke få räkna på hem
hos oss. Detta var nödvändigt för att ej hylla synden.
I lon hade én timmas betänketid, ty klockan II till 12
onsdagar och lördagar måste hon infinna sig på »byrån»
vid äfventyr att eljest sättas på spinnhuset. Ginge hon
nu ensam, så vore vi skilda, men tilläte hon någon af
oss följa sig, hade hon hem och skydd här. Efter en
timme, hvarunder vi ropade på Herren, valde hon att
stanna, hvarför jag klädde på mig och gjorde henne
sällskap. Det var en sällsam vandring! Hu, hvilken
kår», som samlades där borta, förskräckligare för Guds
rikes framgång, tror jag, än alla krigshärar i världen!
Det gick igenom märg och ben att se denna samling:
från nykomna, unga, välklädda skönheter till i djäfvulens
tjänst utslitna med fräckhetens och hånlöjets prägel i
sina ansikten. Jag delade ut blad åt dem utanför porten
men tillsades af en polisman att ej stå där.
Dock-kunde jag gå längre uppåt gatan, »ty», tillade han, »det
behöfs alltför väl.» Én annan af tjänstemännen sade
med grof ton: »Det gör frun rätt i att gifva åt jäntorna.»
Men när jag sade, att vi också behöfde Guds ord, blef
han ond.
Jag kan ej beskrifva, hur underlig den där
vandringen var och hur gripande den där synen. Jag hörde
sedan af Ida, min följeslagerska, att just en vacker,
ytterst fint klädd, ung kvinna, som jag särskildt fäst
mig vid, var smittad och samma dag skulle till
kurhuset. O, mänsklighetens förnedring! Jag såg natt
och dag dessa olyckliga för mig. Resultatet är, att ett
upprop nu kommer in i tidningarna om medel till ett hem
för sådana olyckliga här vid Hvita bergen, om Gud
vill och beveker hjärtan. Jag vågar ej tänka på allt
det elände, som kommer att följa ett sådant företag.
Sakens nödvändighet har dock öfvermakten. I Herrens
händer är den anbefalld. Vill han, så ger han ock
personliga krafter.
Emellertid går dag efter dag äfven under nödstider.
Emma Vingstedt fick lämna sängen efter något öfver
en vecka. Herren vare tack och lof, som lindrar agan!
Detta var den första uppmuntringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
