Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1875—1877 - Andra julen vid Hvita bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
Tvärtom, när jag är borta och ser »uppstädade» rum,
känner jag en förunderlig längtan hem och vill visst
icke byta. Emellertid, rent och fint hade vi julaftonen,
och det är ju i och för sig en storartad fest.
Byggmästare Hallströms hade gifvit oss granar, så vi hade
en stor på golfvet och en liten på bordet, och under
dem lågo julklapparne.
Våra skyddshemsinvånare äro i många stycken
som barn, så långt de än i andra äro därifrån. De
äro så ovana vid att någon bereder dem glädje, att
de i det fallet äro tacksam jordmån. Vi sjöngo: »När
juldagsmorgon glimmar» med flera julsånger, och jag
läste en julbetraktelse i »Betlehem» af A. Fernholm.
Vi hade äpplen och bakelser, gåfvor af en f. d. fånge,
en kvinna, som bor här i grannskapet. Hon kom i
går och gaf mig en stor apelsin. När jag tvekade att
ta emot den, sade hon: »Jag har själf fått den.» Hon
vet ej, hur väl hon vill oss, går jämt på bön här och
tycker, att hon fått välsignelse till sin själ. Så
uppmuntrar Herren oss emellanåt. Julottan voro vi i
missionshuset, där Carl Andersson från Vaxholm predikade.
Vi gingo därvid »kvinna ur huse». På e. m. predikade
Krook här, som folket tycker särdeles bra om.
Annandagen, ja, då hade vi en ovanlig bjudning,
som just kan vara en gåta att gissa på. Det var inte
fattigbjudning utan en fin bjudning: Te och supé.
Nästan inga af de bjudna kände jag. Somliga talade
bruten svenska, andra kunde ingen svenska alls. Af
de första, som voro bjudna, kommo högst få, men så
gingo mina flickor ut och bjödo in andra och fingo
med sig en hop från en fin danssal. Bjudningen kostade
oss ingenting annat än besväret. De bjudna voro
omkring 20, de bjudande nästan lika många. Objudna
gäster kommo också ej så få; därtill de våra, så att
det hela ej var en så liten skara. Gissa nu en stund,
innan jag talar om saken! En, som talade bruten
engelska, kunde ej få i sig, att jag icke var gift utan
trodde mig vara mor eller mormor för nästan hela
samlingen. Vi ha redan fått höra, att våra gäster funnit
sig så väl, att de gjort de andra bjudna, som ej gått
med, helt ångerköpta. Jag skall väl nu lösa gåtan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
