Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1878—1879 - Några intryck från en andra vistelse i England - Fröken Sasse kallas till ett annat arbetsfält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hn ~ nw 77
. . . De vågor i hafvet äro stora och fräsa grufliga,
men Herren är ännii större i höjden. Jag har fått
erfara detta, sedan vi skildes. Du har kanske hört om
»ovädret» på Nackdala? Här gå ock vågor, men ännu
har Herren behållit öfverhanden, d. ä. jag har sluppit
gifva mig utöfver. Herrens högra hand behåller segern,
och öfver allt detta är tiden kort. Blott en liten stund,
och så äro vi framme. Låt oss inför Herren komma
ihåg Nackdala! O, den besynnerligt svåra konsten att
anförtro åt Herren, hvad som ändå är hans, och att
själf gå -»ansvarsfr i»! . . .
Sköt nu om dig och hvila dig så godt du kan!
Vi få ock hvila till Guds ära. Tag äfven för dig hela
fullheten af nådens och härlighetens rikedomar i Kristo
Jesu! Han unnar oss det väl. Vi behöfva ej gå tomma,
då Jesus är vår fullhet. Jag längtar att kunna bli
riktigt stilla i »klipprefvan». Herren vare lof, för att jag
vet, att stillheten, och allt är mig skänkt i honom, min
Brudgum! Men smaka denna stillhet kan jag ej,
förlän jag lärt att låta mig nöja med Jesus allena.
Fröken Sasse kallas till ett annat arbetsfält.
På hösten 187g fick Elsa Borg veta, att hon ej så
länge skulle få behålla husmodern, fröken Sasse, med
hvilken hon i anden och arbetet varit så nära förbunden.
Denna skulle nämligen ingå äktenskap med herr Constantin
Boije, en man, som ägnade sig åt den evangeliska
verksamheten i Finland.
Huru djupt E. B. både för egen del och för
hemmets tog denna underrättelse, framgår af följande bref
till fröken Sasse:
Du undrar väl, att jag inte kom tillbaka från
Nådhammar redan i går, men jag kunde inte. Jag sof ej
stort på natten och var så »nere» hela dagen, att jag
ej orkade resa. O, sådana tag det tagit . . . Herren
vet clet! . . . Hemmet är hans, och jag vet, att vi äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
