Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1888—1889 - Ett besök i hemmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Vi bege oss nu till Barnhemmet n:o 3, det lilla, gamla
huset vid gatan, beläget på samma tomt. Dess yttre är
föga inbjudande, men dess inre, ehuru enkelt, är hemtrefligt.
Huset består af ett rum och kök på nedre botten och
tvänne smärre rum ofvanpå, mycket kalla om vintern
(ett af barnen utropade en afton: »Moster, jag ser en
stjärna genom väggen!)». Men Herren har välsignat
och uppehållit, så att våra små fått vara friska under
den starka kylan. De hälsa ganska artigt och sjunga
gärna en liten sång för oss. Utrymmet på detta hem
tillåter oss icke att där hafva mer än 11 barn med sin
husmoder och en bibelkvinna, som tillika förestår
klädsömnaden för de 4 barnhemmen vid höst- och
vårutrustningen, en icke ringa sak med 67 småttingar! Herren
vare lof och pris för allt! På alla barnhemmen äro
flickor af olika åldrar. De äldre invänjas i de husliga
sysslorna, eftersom deras krafter medgifva, samt få öfning
i att med tjänande sinne hjälpa de små.
Från den rymliga trädgården komma vi genom en
liten bakport in i ett mindre, närbeläget hus, där vi
hyra tvänne lägenheter: för Barnhemmet n:o 1 en trappa
upp och för Barnhemmet n:o 4 två tr. upp.
»Ettan», såsom det i hvardagslag benämnes, vår
förstling i denna gren af arbetet, bodde, som förut
omtalats, först i det lilla huset på Skyddshemmets gård,
men då barnskaran förökades, fingo »förstlingarna» ett
rymligare bo, där de kunde förökas, och utgöra nu 20,
vårdade af en husmoder jämte ett hennes biträde.
Rummen äro glada och ljusa med fri utsikt, men vi hafva
stora svårigheter i fråga om grannar.
Trots de yttre svårigheterna finna vi oss mycket
väl i »Ettan». Vi finna här flickor af alla åldrar. I
stället för »den största kullen», som fått plats som
tjä-narinnor, hafva vi" fått en hel del små, som, ehuru
besvärliga, dock äro våra solstrålar. Jesus gifver icke allenast
det outsägliga löftet till den, som anammar en af dessa
små i hans namn: »han anammar mig», utan han gifver
också den nåden, att man drages till dem och fäster sig
vid dem, lofvadt hans namn evinnerligen! Prisen ock
med oss Herren för de goda underrättelser, vi ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
