Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1894—1895 - Ännu ett barnhem utflyttas till Edesta - En sommar i Jämtland - Nya kraf — ny kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MH - iris’ 165
Valet förorsakade verklig nöd, ty jag förstod icke,
hvad som för vårt arbete bland barnen var det bästa.
I denna min nöd ropade jag till Herren om ljus och
ledning, och han svarade mig, visande, att jag kunde
med fullkomligaste trygghet lämna huset, barnen, ja, allt
i hans trofasta händer. Huset är alltså icke vårt, men
hans i dubbel bemärkelse, och så länge han vill, bo vi
där trygga.
En sommar i Jämtland.
Sommaren 1894 tillbragte E. B. i. Jämtland. Om
vistelsen där skrifver hon fram på hösten:
I Jämtland hade jag en mycket god hvilotid. Det
har dock icke behagat min Fader att där hela mitt bröst.
Det är emellertid hans sak, och han kan låta kraft gå
ut af sig, när helst han vill. Så länge han vill ha sin
skuta i vågorna på tidens haf, kan han sätta vind i seglen.
Jag har ju icke legat till sängs sedan i våras, men
skral är jag, en riktig stackare, som inte kan gå
uppför en trappa utan att flämta en god stund. Under allt
detta har dock Jesus varit nära och hugsvalat mitt
hjärta, ja, äfven uppfyllt mig med fröjd, så att jag
sluppit bära på nöden och i stället fått vänta hans
tillkommelse med glädje. Det språket: »Lär oss betänka, huru
få våra dagar äro, på det vi må undfå ett vist hjärta»,
har mycket legat för mig i sommar. Nu stafvar jag
på Pauli gåta: »När jag svag är, så är jag stark.»
Gärna vill jag vara för min Herres räkning, sägande: »Här
är jag för nöd eller lust, hvilketdera du utväljer för
mig, ty du vet bäst.» Men denna »villighet» växer icke
på Adams rot utan måste verkas af Guds nåd, som hos
oss frambringar både vilja och gärning efter sitt goda
behag. Glad skall jag vara, om Herren en gång kan
säga om mig som om Maria: »Det hon kunde, det
gjorde hon.»
Nya kraf — ny kraft.
En vän till E. B. har meddelat följande lilla
händelse, som i all sin enkelhet är synnerligen
uppmuntrande, Han säger:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
