- Project Runeberg -  Elsa Borg : Lefnadsminnen /
180

(1910) [MARC] Author: Elsa Borg With: Emma Beskow, Johannes Hedengren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1896 - Uppbrott från 28:an - En smärtsam erfarenhet - En dröm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i8o

Herren hörde denna hans bön. Hvilken lärdom för oss!
Hjälpen oss bedja! Förbönen är en makt.

En smärtsam erfarenhet.

Mot slutet af året skrifver E. B.:

En mor har nyss tagit sitt io-åriga barn ifrån oss.
Flickan fördes till oss vid späda år, alldeles öfverhöljd
af ohyra och smuts. Ingen visste, hvar modern fanns.
Barnet hade varit på 7 olika ställen, innan hon kom till
oss. På det sista stället hade tvänne kvinnor druckit
och slagits med eldgafflar, så att barnet var öfvermåttan
förskräckt och skrek, då det såg en eldgaffel. Alldeles
oförberedt kom nu en kvinna med en bevittnad fullmakt
från hennes moder för att hämta flickan. Efter att hafva
rådfört oss med fattigvården måste vi låta henne fara.
Sådant hör till våra bittra erfarenheter. Vi få emellertid
följa barnet med våra förböner.

En dröm.

I början af år 1898 omtalar E. B. i bref till en vän
en ganska märklig dröm. Hon skrifver:

Jag drömde härom natten, att jag for på ett tåg
till himmelen, och att jag tänkte: »Jag undrar, om någon
möter mig, när jag kommer fram.» Så fort jag stack
ut hufvudet genom vagnsdörren, räckte en man mig
handen, sägande: »Jag är utsänd att möta dig», och så
lyfte han mig ut så lätt som en fjäder. Jag tänkte:
»Månne det är en ängel? Men inte ser jag några
vingar.» O, så härligt och ljufligt allting var där, och så
lätt det var att andas och att gå! Sedan jag sett mig
litet omkring, vände jag mig om för att se efter mina
reskamrater, men min ledsagare afböjde det, sägande:
»De bli alla mötta och omhändertagna, hvar och en för
sig.» »Men mina saker då?» frågade jag. Min
ledsagare svarade: »Med detta tåg komma inga saker. Om
de äro märkta, så komma de efter. Äro de icke märkta,
så äro de förlorade. Vi kunna ingenting göra åt dem
nu!» Med detsamma vaknade jag, och det språket kom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 21:17:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/elsaborg/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free