Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herren förser - Nöd och hjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
buro fram våra behof vid morgonbönen, och Herren
svarade samma dag. Ett bref kom från en kär vän
med 200 kr., hvaraf 50 kr. helst skulle tillfalla vår
mission i Nord-Afrika. Samma dag kom en gammal
vän hit och lämnade ioo kr. till barnhemmen, och så
fingo vi underrättelse, att i Storkyrkan skulle på
söndagen upptagas kollekt för Skyddshemmet. Samma
vecka fingo vi af tvenne vänner en hel bal mannagryn
att fördela mellan hemmen, för öfrigt gåfvor både af
matvaror och kläder till barnen. Ingen höst ha barnen
blifvit så väl försedda med kappor som denna, då det
såg som mest hopplöst ut. Så gör Herren, oss till
uppmuntran och lärdom. Han välsigne rikligen alla de
vänner, som så vänligt hjälpt oss och fortfarande tänka
på oss och våra hem!
Den 27/i 94:
— — I slutet af förra året hade vi på hemmen
ett tämligen trångt pass i lekamlig måtto, och det såg
underligt ut, ja, för våra ögon omöjligt att få sluta
året 1893 utan skuld. Men dagen före julaftonen kom
en fru, hvars namn vi ej fingo veta, och lämnade mig
en sedel — och se, det var en iooo-krona! Då jag
frågade,, hvad jag fick skrifva upp, svarade hon: »Min
man sade: »Herren känner de sina.» Det rörde många
hj ärtesträngar, ty för flera år sedan lämnade en för oss
okänd man en gång 500 kronor och följande år 1,000
kronor med samma uppgift: »Herren känner de sina».
Sedan ha vi ej på flera år hört af honom.
I november samma år skrifves:
Vi ha dagliga erfarenheter af Herrens ljufliga
omsorg om oss. Så t. ex. med barnens kappor, som är
ett af höstens vanliga behof. Den bibelkvinna, som
hjälper oss att sy åt barnen, sade mig härom dagen,
att hon lofvat sig till »Fyran» för att sy kappor åt
barnen, så att de måtte blifva i ordning till utflyttningen
till landet. »Ha ni då fått kappor?» frågade jag, förvånad
öfver att intet veta därom. »Nej, men vi bedja Gud
om kappor.» Och ganska riktigt fick jag vid ett besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
