Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄXSÖFVEUSIKTEIt. STOCKHOLMS LÄN.
243
Stockholms län.
Stockholms lilu omfattar ea areal af 7,812 kv.-kilom. och ägde vid 1911
Ars slut. 235,000 ini). (Brännkyrka inräknadt). Till storleken iir det det
femtonde i ordningen af våra liln, och till folkmängden det elfte, — för
halftannat århundrade sedan det nionde.
Berggrunden inom detta län består så godt som uteslutande af till
ur-fonnationen börande bergarter. Nivåskillnaderna ha ursprungligen varit
betydligt. större än de nutida, men genom dc liivcllcrande krafternas inverkan
hu. ojämnheterna till väsentlig del utplånats.
Den ojämförligt största delen af länets areal intages af lösa
jordaflag-ringar; den vidsträcktaste utbredningen bland dem äga moränbildningarna.
Till största delen består moränen af fragment af de bergarter, som inom länet
bilda den fasta berggrunden. I dess nordligaste delar utmärkes dock denna
jordart, som här ofta är leraktig, genom en afsevärd kalkhalt. .Mot. söder
aftager kalkhalt.cn oeh kan siigas upphöra vid en gräns, dragen från Östanå
öfver Faringe till Rimbo.
Vid tiden för inlandsisens afsmältning låg länets hela område mer iin
100 meter under den dåvarande hafsytan. I’å hafsbottnen afsattes det lcrslam,
som isälfvarna medförde, och då sedermera höjningen bragte landet i dagen,
voro dalgångar och sänkor till stor del utfyllda med ishafsle.ro. Liksom
moränen är denna lera i norra delen af länet rätt kalkhaltig. — Ofvanpå
ishafs-leran ha i de flesta trakter uflagrats baltisk insjölera och Östersjölera, hvilka
därför utgöra den vanligaste åkerjorden.
Torfbildningarna intaga en ej ringa del af detta läns yta, särskildt i de
östra trakterna af dess uppländska del. Till största delen bestå de af grunda
kärr, med bottenskikt af hrunmossa. Blott 5 procent af torfmarksarealen
(en i Sverige ovanligt ringa andel) upptagas af högmossarna, som
hufvudsakligen bildas af hvitmossor.
Tå grund af sitt från Atlanten aflägsna läge har länet ett jämförelsevis
kontinentalt klimat. Skärgärden och kusttrakterna ha betydligt torrare och
kallare vårar och försomrar iia de inre delarna af länet.
I administratift hänseende intager Stockholms län en egendomlig
ställning genom förhållandet till rikshufvudstaden, hvilken ju är länets egentliga
hufvudstad, fastän administratift från detsamma skild. Härigenom uppstår en
viss brist på samhörighet mellan länets nordligare och sydligare delar. Att
Stockholms närmaste omgifningar torde komma att införlifvas med
hufvudstaden, är välbekant.
Folkmängden i länet uppgick år 1750 till 91,000 personer, år 1810
till 97,000 och vid 1910 års slut till 229,000. Ilärvid bör dock skillnad
Köras mellan Stockholms förstäder och länet i öfrigt. Inom Stockholmstrakten
— om hit räknas Solna, Danderyds, Lidingö, Drömma, Sundbybergs, Spånga,
brännkyrka och Nacka församlingar — utgjorde 1750 års folkmängd
sannolikt blott omkring 4 à 5,000 personer, men 1910 års däremot 70,000. Inom
länet i öfrigt bodde vid 1750 ars slut vid pass 87,000 människor och vid
1910 »rs slut, nära 160,000.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
