Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G90
emigration.sutkednixqen. betänkande.
Hvad nu särskildt jordbruket beträffar, var detsamma icke så långt kommet,
att det ansågs lönande att ined större arbetskraft än nödvändigt drifva detta.
Efter denna tidsperiod började de stora landtgodsen att bildas, genom inköp af
mindre hemman, som lades under dc större hcrregårdarna, som erhöllo sin
arbetskraft från utlagda torp, hvars innehafvare fullgjorde sina skyldigheter i dagsverken
och annan skatt enligt kontrakt. Härtill kommo en del ogifta lagstadda
tjänare vid hufvudgården. Efter att en ny period inträdt, under hvilken de
stora godsägarne insågo att landtbruket, rätt skött, kunde bära sig, öfvergick
man till det s. k. statsystemet, det säkerligen för vårt land olyckligaste
arbetssystem som kunnat upptänkas, och med ringa skillnad från ett slafsystem,
med arbetare, hvilka i början icke hade det stort bättre än vanliga fattighjon.
Ingen skillnad gjordes på om statfamiljen var stor öller liten, staten var
densamma. Den var knappt tilltagen, och beräknad att utgå till större delen in
natura. Den kontanta lönen skulle äfven omsättas på herregården, i det att
stataren var skyldig att, hvad ban dessutom för sitt uppehälle behöfde, köpa
detta vid gården, som tillhandahöll en del varor till oskäligt höga pris. En
annan olägenhet var, att dessa statare på inga villkor kunde erhålla en enda
jordlapp mera än där de fingo sätta sin statpotatis. Sa kallade backstugor
var en förskräckelse för godsägaren, och däraf smittades äfven den mindre
hemmansägaren, hvilken någon gäng upplät en mindre, oodlad jordremsa, oftast
otillgängligt belägen från gården, och under alla förhållanden endast på s. k.
förpantningskontrakt på vissa är. Statarens framtidsperspektiv, da hans
löneförmåner voro så knappt tilltagna att de nätt och jämt räckte till det dagliga
brödet, var på ålderdomen fattighuset med allt dess elände. Från denna
statkarlsperiod härleder vår massntvandring.
Då statarens egna barn vnxit upp och kommit till en mognare ålder,
insågo de allt för väl föräldrarnes slafveri och fattigdom, soin de mången gang
själfva fingo erfara genom det knappa brödet. Hvad var då naturligare än
den tanken hos barnen: vi måste göra något för att våra fattiga föräldrar
pa sin ålderdom icke skola komma på fattighuset, men hvad? I det egna
landet kunde det ej gå, och så hägrade åter Amerika för dem. Det behöfdes
icke sa mycket penningar på den tiden, och inom kort var Amcrikaresan en
verklighet. I afskedets stund gafs alltid det löftet att efter framkomsten till
det förlofvade landet sända hem penningar till far och mor, samt om lyckan
var god, fribiljctter till syster och bror. Sant är att dessa löften också i
mänga fall hållits. Men ännu finnes statsystemet kvar, fastän under mycket
förbättrade villkor, hvilka dock ej äro tillfyllest, då levnadskostnaderna stigit
i vida högro proportion iin förmånerna. Hemslöjden finnes icke mera, och
stataren är mera än förr hänvisad att, utom sin stat in natura, köpa sina
öfriga behof af närmaste landthandlande, mången gång pä kredit och däraf
följande högre pris. Ännu finnes ingen möjlighet för en statkarl att af sin
inkomst kunna aflägga, något för ålderdomen. Xiir barnen blifva vuxna, få
de begifva sig ut att tjäna. Ilade det funnits tillgångar att utrusta dessa
barn. sa vore deras väg också gifven, och det vore till Amerika. Hvad som
nu håller dem kvar i närheten af hemmet och födelsebygden är brist pä
tillgångar att komma längre. De som ej taga tjänst i landtbruk söka sig till
industrien.
Att förhållandena inom statareklassen i regeln äro mycket
otillfredsställande, torde icke kunna bestridas. J[an kunde invända,
att så länge arbetssökande finnas som foga sig i dylika villkor, så
är därvid intet att göra. Men detta resonemang håller icke streck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
