Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
EMIGllATIONSljTREDNINOEN. BETÄNKANDE.
Äfven om vi i detta sammanhang skulle afstå ifrån att
diskutera, huruvida det nu sagda är fullt rättvist mot Sundsvall,1 så
måste i alla händelser medgifvas, att den skildrade
utvecklingsgängen är typiskt svensk.
En industriplats i Tyskland är såsom ett träd, rikt förgrenadt
och sträckande sina armar àt alla håll. En svensk industriplats är
ännu för det mesta såsom ett träd utan grenar, sträckande blott
den ensamma stammen mot skyn.
Pà en hel del af våra svenska industriorter har man iakttagit
en abnormt ringa giftermålsfrekvens. Delvis beror nog detta
därpå, att det mestadels är redan gift folk som flyttar in. Men det
betyder också, att när ungdomen på en sådan ort växer upp, så
— flyttar den därifrån.
Orsaken är tydligen: för liten expansion, inga nya grenar på
den gamla industriens träd. Denna brist ersättcs icke fullt af den
i och för sig glädjande talrikheten af nya försök, utströdda öfver
hela vårt land.
Med detta sammanhänger också, att utvecklingen hos oss är så
kortvarig. Vi bruka ofta tala om en »amerikansk» folkökning för
en eller annan svensk ort, och detta icke alltid i och för sig med
orätt. Men skillnaden är, att hos oss räcker detta ett eller annat
årtionde, på sin höjd; sedan är det slut. En stad med »amerikansk»
folkökning i Amerika stannar ej förr än den är ett samhälle med
några hundratusen människor; hos oss stannar folkökningen i regeln
bara det första eller andra tiotusentalet är uppnådt.
Man skall säga: detta är den naturliga följden af, att vårt folk
är litet och kapitalfattigt, och vår industri ännu blott i sin
begynnelse; och det är naturligtvis så. Men vi skönja åtminstone här
målet, efter hvilket vi böra sträfva.
Och icke alltid äro vi utan skuld till, att det är som det är.
Vi återgifva här ännu ett af våra uttalanden från Bilaga XIX:
»Vi hafva ett fabrikssamhälle som heter Eskilstuna. I)et tillverkar varor,
soin i sitt slag äro de yppersta i världen, men det sammanlagda
tillverkningsvärdet hinner till — ett par tiotal millioner kronor om året. Och staden
själf har 30,000 innevånare. Låge Eskilstuna i England, skulle det vara ett
samhälle som gåfve uppehälle ät en half million människor. Hess större
fabriker skulle sysselsätta tusentals arbetare hvardera, och deras alster skulle
försäljas öfver hela världen.
.Man erinrar sig cn händelse, som tilldrog sig för några år sedan, —
för öfrigt: icke i Eskilstuna. En svensk fabrikant hade lyckats göra sin
tillverkning uppmärksammad å världsmarknaden ocb mottog cn omfattande
beställning från utlandet. Hans svar blef: »min verkstad är icke anlagd för
produktion i en dylik skala, och jag önskar ej omlägga deri i den riktningen.;
Utan tvifvel träffas icke alltid i vårt land den rätta hågen och
viljan att blifva stor, — den vilja som skapat både Englands, A me-
1 Se noten i föregående sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
