Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDELN OCH A FFÄItS VÄSENDET.
773
bindelser skötas, sä länge kommer vårt land ock att förblifva -fattigt, och så
länge drifves egentligen ett oförsvarligt slöseri med värt lands produkter och
vårt folks krafter. Och detta iir dock ingalunda den största faran. Mer och
mer gestalta sig förhållandena i våra dagar på det sätt, att folkens hela
energi uppkallas för bevarande af deras ekonomiska själfständighet, ej
mindre än af den politiska. Den förstnämnda är i grunden knappast mycket
mindre värd itn den sistnämnda.»
Denna framställning kompletteras i viss mån af ett vårt
uttalande i den statistiska handboken Sveriges land och folk (Stockholm
1901), som äfvenledes torde lä här återgifvas:
»Sveriges nuvarande utrikes handel är i förhållande till landets folkmängd
ganska ansenlig, men de gamla missförhållandena, som klagats öfver genom
århundraden, stå ännu till stor del kvar och göra det ekonomiska utbytet
långt ringare, än det kunde vara.
Införseln ställer sig ovanligt dyr, emedan fortfarande en högst betydande
del köpes af mellanhänder: England, Tyskland och till och med Danmark.
Förnämsta orsaken härtill är, att vårt land nästan alldeles saknar regelbundna
sjöfartsförbindelser med aflägsnare länder; i detta hänseende äro vi — om
fraktfarten för främmande räkning frånses — nära nog komna tillbaka till
sextonhundratalets förhållanden, att Sveriges sjöfart är inskränkt till
Östersjön och Nordsjön. En annan grund till nämnda missförhållande iir, att
våra köpmäns utbilduing icke fullt hållit jämna steg med tidens ökade
fordringar.
Utförseln består ännu till alltför stor del af råvaror, icke emedan vår
industri är ur stånd att frambringa förädlade alster — hvilket den gör i rätt stor
skala för landets eget behof, — utan emedan vårt folks ekonomiska
uppfostran ännu ej nått därhän, att våra varor kunna tillverkas för säljbart
]iris ocli på ett från kommersiell synpunkt tillfredsställande sätt utbjudas å
världsmarknaden. Äfven den utförsel, som verkligen sker af råvaror, lämnar
icke den vinst, som vederborde. Äfven här stannar cn mycket stor del af
utbytet i händerna pä främmande köpmän, som förmedla afsättningen, och
alltför ofta hafva våra exportörer genom inbördes konkurrens skadat
hvarandra eller genom ott torceradt utbjudande fördärfvat marknaden, i stället
för att genom sammanhållning och framsynt beräkning söka göra af
affärsutbytet det mesta möjliga.
De olägenheter, som anförts, äro desamma, öfver hvilka klagades redan
af Gustaf Vasa. Då man ser, huru föga förhållandena härutinnan förbättrats
— i vissa fall hafva de senaste årtiondena medfört tillbakagång, i det t. ex.
vår sjöfart pä främmande världsdelar nu är nästan upphörd, - sä kan man
icke värja sig för den tanken, att hinder föreligga redan i vårt folks
begåfning och allmänna uppfattning. De stora handelsfolken, i flydda tider och i
nuvarande, hafva nätt sitt mal genom en förening af lyckliga anlag och
lyckliga yttre omständigheter; för vårt folk äro förutsättningarna i bägge dessa
fall ogynnsamma. Med sin lifliga fantasi och sin alltid vakna
uppfinningsförmåga ser svensken i en atfiir gärna ett mekaniskt problem, som bör lösas
genom någon djärf och sinnrik kupp och skapa förmögenhet med ens. En
ihärdig och klok ekonomisk beräkning, som börjar med det lilla och däröfver
genom omtanke och försakelse småningom uppbygger det stora, iir bos vårt
folk en tämligen sällsynt företeelse, lüist har därför svensken lyckats i deu
affärsrörelse, som ligger den mekaniska spekulationen närmast, eller inom
bankväsendet. Det torde icke vara en tillfällighet, att detta är det wida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
