- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Bilaga XIX : Industri och handel /
9

(1910) [MARC] With: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

årtionden nästan ständigt gått tillbaka i antal. Men om man besinnar att
en folkökning, relativt lika stor som den i Tyskland för närvarande rådande,
innebär att Sveriges innebyggareantal skulle för hvarje år växa med omkring

80,000 människor, så torde också med detsamma stå klart för en hvar, att
något sådant ej kan annat än i högst ringa mån byggas på land tbru ket såsom
grundval. Skall Sveriges folkökning verkligen kunna återigen uppdrifvas
därhän, att vi — såsom förr var händelsen — kunna hälla jämna steg med
våra grannfolk, då synes åtminstone för mig oemotsägligt, att detta kan
vinnas endast genom en utveckling af våra industriella näringsgrenar oeh
skapandet af en fördelaktig af sättning af vårt lands produkter, — såväl på
den inhemska som den utländska marknaden.

Utan att på något sätt vilja förneka betydelsen af handtverkets och den
mindre industriens utveckling, såväl i ekonomiskt som andra hänseenden,
synas mig att man härvid måste fasthålla att, för det mål som bär ofvan
omnämnts, kräfves i första rummet en tidsenlig utveckling af vår storindustri.
Det hjälper icke att vi — såsom hittills — i en eller annan bransch tillverka
varor af — lät vara högsta kvalitet, hvilka finna någon afsättning äfven
utomlands, men en afsättning som är begränsad redan af det enkla skäl, att
behofvet af dylika kvalitetsprodukter är så ringa. Skall vårt folks sunda och
normala tillväxt byggas pä industrien, då finnes intet val: vi måste äfven vi
hinna fram till massproduktionen.

Och förutsättningarna för en dylik utveckling i vårt land äro goda, —
det erkännes af alla. Vi bafva de yppersta råämnen af många slag och i
riklig mängd; vi hafva väldiga naturkrafter i våra vattenfall; och vårt folk
är genom hela sin läggning skapadt för att blifva ett framstående industrifolk.
Ilvar ligga då hindren, som förklara, att så litet af alla dessa möjligheter
hittills kunnat förverkligas?

Låt oss taga ett par exempel, som belysa förhållandena sådana som de
nu äro.

Vi hafva ett fabrikssamhälle som heter Eskilstuna. Det tillverkar varor,
som i sitt slag äro de yppersta i världen, men det sammanlagda
tillverkningsvärdet hinner till — ett par tiotal millioner kronor om året. Och staden
själf har 30,000 innevånare. Läge Eskilstuna i England, skulle det vara ett
samhälle som gåfve uppehälle åt en lialf million människor. Dess större
fabriker skulle sysselsätta tusentals arbetare hvardcra, och deras alster skulle
försäljas öfver hela världen.

Man erinrar Big en händelse som tilldrog sig för några år sedan, — för
öfrigt: icke i Eskilstuna. En svensk fabrikant hade lyckats göra sin
tillverkning uppmärksammad å världsmarknaden och mottog en omfattande beställning
från utlandet. Hans svar blef: »min verkstad är icke anlagd för produktion
i en dylik skala, och jag önskar ej omlägga den i den riktningen.»

Låt oss anföra ännu ett exempel. Vi hafva i vårt land ett samhälle,
Sundsvall, som hör till de största trävaruhandelsplatser på jorden.
Sundsvall har — vidast räknadt •— 30,000 innebyggare. Ilos ett i ekonomiskt
hänseende högt utveckladt folk skulle dessa båda fakta ej kunna existera vid
sidan af hvarandra: de skulle innebära en motsägelse. En ort, som i något
hänseende hörde till de främsta i världen, skulle ej kunna rymma endast
något tiotusental människor. I en stad med en sä storartad råämnesexport
skulle af sig själft uppstå en mängd förädlingsindustrier, — till en början
inom samma bransch, sedan, när kapital samlats, äfven i andra riktningar.
Och då en utvecklad förädlingsindustri sysselsätter långt flera arbetare än en
råämnesexport, skulle samhället snart hafva mångdubblat sin folkmängd. Dä
skulle i sin orduing kräfvas också en väldig tillförsel af lifsmedel och en stor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:23:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emuindhand/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free