Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturförutsättningar eller undervärdera betydelsen af de särskilda svårigheter,
med hvilka vi ha att kämpa. Därför att naturen undandragit oss flera af
de förmåner, snrn andra länder iisia., är det så mycket viktigare att vi med
bjälp af klok lagstiftning och målmedveten politik söka förtaga verkan af
vart lands naturliga brister.
Att i fråga om lagstiftning och politik mycket hos oss är som det icke
borde vara, är Kammaren den förste att erkänna. Många af de i doktor
Sundbärgs broschyr framställda anmärkningarna beträffande våra åtgärder
och försummelser äro synnerligen beaktansvärda, äfven om flera missförhållanden
äro förklarliga ur de särskdda svårigheter, som hos oss förefinnas. Genom
det nära sambandet mellan vår industriutveckling och emigrationen äro dessa
förhållanden gifvetvis att betrakta som led i den stora folkrörelsen.
Kammaren vill särskildt betona det bristande intresse för industriens
och handelns utveckling, som är elt genomgående drag hos en stor del af
vårt folk. och som står i så skarp kontrast mot förhållandena i exempelvis
Amerika och England. Det skönjes både i det offentliga och det enskilda
lifvet. I Riksdagen och de kommunala församlingarna äro dessa näringars
idkare en försvinnande minoritet. Vid Konungens rådsbord saknas
fnrt-farando en själfständig representant för dessa viktiga näringsgrenar. Om
också de äinbetsmässiga funktionerna kunna fullgöras af fria ämbetsverk eller
departementsbyråer, finnes i alla händelser ingen person som har till uppgift
att koncentrera siu arbetskraft kring ansvaret för en allmän svensk
näringspolitik, ingen som under sin ledning samlar de mångahanda frågor, som
beröra statens ställning till handeln och industrien. Oafsedt att vi i
konkurrenskampen icke få försumma de medel, som användas i andra länder, af hvilka
de flesta redan äga ett handelsdepartement, sa torde det för oss med våra
skiftande naturmotsättningar vara särskildt nödvändigt att under ledning af
en praktisk näringspolitik söka afväga våra naturbetingolser för att
planmässigt kunna utnyttja dem. Ett handelsdepartement kan aldrig blifva mera
än ett af de många medlen för detta mål, men att vi ännu anse oss kunna
undvara en sak, som under årtionden kraftigt påyrkats af handelns och
industriens idkare, tyder i alla händelser på en bristande blick för dessa
näringsgrenars behof.
Att man vid afvägande af motsättningar mellan statsintresset och det
enskilda näriugsintresset ej tar tillräcklig hänsyn till, att den enskildes vinst,
är det allmännas, tyder också på, att man saknar den praktiska blicken för
näringarnas betydelse i värt ekonomiska lif. Vid sina egna affärsföretag
uppträder staten främst såsom konkurrenten, och vid handhafvandet af den
allmänna förvaltningen handlar man ofta så, som om samhället vore fristående
part i stället för sammanfattningen af de enskildes intressen. Doktor Sundbärg
har på ett, träffande sätt karaktäriserat vår järnvägspolitik såsom alltför
ensidigt inriktad på det statsfinansiella intresset. Den byråkratiska andan i
våra ämbetsverk — hvilken lyckligtvis nu till stor del är försvunnen — har
varit ett uttryck för samma. sak. Lagstiftningen har i vart land mången
gång nekat industrien och handeln förmåner, som funnits i andra länder, där
näringsidkarna sålunda blifvit starkare i konkurrensen. Sä t ex. har vår
tullagstiftning icke gifvit handelskåren samma möjligheter att utveckla en
transitohandel, som Tysklands och Danmarks affärsidkare äga i sina
kreditlager. Vår sjöfart är betungad med skatter, som ej ha motsvarighet
annorstädes. Hela vår skattelagstiftning kan svårligen beskyllas för att, ha velat
underlätta industriens och handelns upparbetande. Och slutligen tyda
tendenserna i vår skogslagstiftning och vår vattenfallslagstiftning alldeles
be-stämdt på, att man ej tillräckligt förmår skönja sambandet mellan stats-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
