Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ord men inga visor - Sven i Rosenhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Och så fortsatte han, efter en liten klunk:
»De gör ju godt i ögena bara te å se på na. Å tänk hva många mellioner pangar ho har importerat. Den turkiske käjsarn, som regerar där nere i Palestina, han har en dal, som ä flere mil lång. Å där drar han bara opp roser, å tar olja å säljer na. En half melion kroner kan han ta in om året, säger di, min far. Men när ryssen va på’n — ja, de ä la likså nåra år sen — då va han allt illa i knipa mä rosera. Ryssen körde gönom dalen mä sina kanoner å fördärfva blommera hvar han kunne komma åt. Ja, se den har ju allri hatt folke-vett. De va då som rosenolja steg opp änna te femtan öre, femtan öre, min far.»
Sven reste sig upp och plirade så godt med sina vackra ögon:
»Ja, haha,» skrattade han, »detta vet nock han lika bra som ja. Men en pratar ju så möcke, när en drec-ker. Å ja har inte fått nåt starrt sen ja geck te skreft sist.»
»Ja, Sven går i kyrkan förstås, då och då,» föreslog
jag.
Sven harskade sig, tog sig om halsen ett slag, och såg litet förlägen ut.
»Ja, de vill säja,» utlät han sig småningom, »ja har inte vatt där sen i julas för två år sen. Di velie gärna se mej där, för ja kan säja utan te å skräppa, att ja hade en rätt så behageli röst. När ja klämde i, så sa di att orgelen låt bara änna som e munnagiga. Men sista gången ja va där, så va de så kallt. De drog så illa befängt på rösten, så. han ble förkyld. Å nu när ja inte kan göra någa nötta, så låter ja hällre bli.»
Det började skymma och Sven skulle ge sig i väg hemåt. Jag följde honom ett stycke på vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
