Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strede mot konungens af Frankrike intressen<footote>Ranke V, 589.</footnote>. Efter sitt
misslyckade försök att närma sig Nederländerna och då han
såg faran nalkas, hade Jakob åter slutit sig till Ludvig. Han
väntade sig hjelp från det hållet. Men hjelp kräfde tid. För
att vinna tid gick han in på allt. Underhandlingen med
Wilhelm, en underhandling, som måste vara honom vedervärdig,
var icke heller allvarligt menad. "Denna underhandling är
endast låtsad[1]. De fordringar Wilhelm framställde voro
väl förestafvade af den största försigtighet och från hans
anhängares synpunkt ej oantagliga men de beröfvade Jakob i sjelfva
verket alla medel till vidare motstånd, ty de fråntogo honom
det skydd, han ännu kunde ega inom landet, och de gjorde
en fransk landstigning i det närmaste omöjlig — om någon
sådan skulle hafva satts i fråga. Men konung Ludvigs
vänskap hade nu inga hjelpkällor att bjuda[2], ty sjelf låg han i
örlig. När nu Jakob fann, att ett förhalande af tiden skulle
till intet gagna, ej heller vidare var möjligt, verkställde han
sitt länge närda uppsåt att fly. Dessförinnan ref han dock
sönder eller ogiltiggjorde kallelsebrefven till parlamentet, gaf
ordres om sin armés upplösning och slungade till sist stora
sigillet i Themsen för att störta sitt land i hjelplös förvirring.
Sedan skulle han komma åter i spetsen för franska arméeroch
kräfva en oblidkelig hämd.
När konungens flykt blef bekant, råkade London i
uppståndelse. De begge erkebiskoparne, fem biskopar och
tjugutvå verldsliga lorder, som befunno sig i hufvudstaden,
sammanträdde till en provisorisk styrelse. Ingen lag gaf dem
rätt härtill, men nödvändigheten vet icke af någon lag och
revolutionen hade nu blifvit fullständig. Dessutom om några
skulle taga styrelsen om händer, så voro väl rikets pärer och
ärftliga embetsmän närmast dertill. De utfärdade genast en
proklamation, hvari de förklarade, att de voro landets religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
