Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var det baronerne — för obetydliga att handla en och en och
sjelfständigt — som förenade med hvarandra och med folket
försvagade konungamagten. Denna dubbla förening —
nödvändig att sländigt vid magt hålla — förhindrade uppkomsten af
privilegierade klasser och möjliggjorde uppkomsten af en folkets
korporativa enhet gent emot styrelsen. Derför kunde också
så tidigt ett ordnadt afvägande af konungens magt och folkets
begynna. Och det gick på ett praktiskt sätt. Folket såg
magten företrädesvis i förvaltningcn. På hennes område mötte det
konungen. "Den engelska författningsrätten har utbildats ur
förvaltningsrätten." Kounnunerna arbetade sig ur den starka
centralisationen, och en friare verksamhet inträdde. Men denna
fria verksamhet betydde ej detsamma som upplösning af
sambandet med staten eller mellan dem sjelfva. Enheten hade
varit för stark. Folket vann mycket, kronan bortgaf ej allt.
En egen blandning at folkliga val och kunglig utnämning satte
selfgovernment de starkaste skrankor mot absolutlismen.
Nationen fick politisk uppfostran icke abstracte utan genom
åskådning och erfarenhet. Den engelska statsförfattningen är en
småningom hopkommen förteckning på förut varande praxis. Kunde
i detta land enväldet hoppas på framgång? Och om det genom
tidens idéer, genom väldshandlingar och lagbrott lyckades
att vinna mark; hvilken stödjepunkt hade nationen ej att utgå
från vid sitt försvar!
På kontinenten stod mot kronan och öfver folket ett barons-
eller adelsvälde. Efiter århundradens strider segrade kronan —
ofta med folkets hjelp. Konungamagten, sedan dess ej mött af
något stärkt motstånd, stiger slutligen till absolutism, men
utplånar ej ståndsskilnaderna. Divide et impera! All styrelse
rycker hon till sig, ej blott statens utan den kommunala. När
slutligen upplysningen och välmågan väcka frihetsbegäret och
medvetandet om egen kraft, hur skall folket då gå till väga?
Antingen störtar det konungamagt och klasser öfver ända med
ens, och då står det der, ovant, utan grund att bygga på,
söker realisera en idé och råkar ej sällan ut för anarkin, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
