Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
so
tiifen på ettsådant sått, att ingendera blir, livad ctön skalle
vara. Finnas nämligen flera enheter jemte hvarajadra utan
allt samband, så innebär detta för det första en motsägelse*
alldenstund de åtminstone måste äga varats samband » och
vidare blir då ingendera enheten såsom, sådan. Men för det
andra och om en mångfald icke kan för medvetandet
uppkomma annorlunda än så, att ea enhet sammaobindes med en
annan, dessa med en tredje, o. s. v.; så är det klart, att en
mångfald af isolerade enheter icke ens är en mångfald utan
att Megarikemas antagande äfven i detta afseende innebär
en coniradictio in adjecto.
Mot denna punkt vände sig också Plato, lika mycket
som mot det Eleatiska antagandet af ett från alla
bestämningar renadt to åv. Det sannt varande måste visserligen
vara iu men icke vo bt, d. ä.: det sannt yarandes väsende är
ingalunda uttömdt dermed, att det säges vara Iv. Det
måste äfven vara mångfald. Och då det sannt varande genom
•kritiken af föregående sensnalistiska och empiriska
kunskaps-theorier för den philosophiska forskningen framstått såsom
idé, ett oföränderligt vara i medvetandet, så måste det sannt
varande kunna betecknas såsom på en gång enhet och
mångfald af idéer. Att hafva bragt detta till klart medvetande
utgör* Platos odödliga förtjenst. Han hade genom sina bevis
för det varandes idealteet räddat philosophien från realismens
oundvikliga öde att upplösas i seepticism; han hade i det
sannt varande infört både enheten och mångfalden, hvilken
sednare under förm af idéernas eoinmunieation med
hvarandra gjorde ett vetande om dem möjligt; han hade slutligen
genom detta) mångfaldens upptagande inom idéernas verld
möjliggjort det sinnligas förklaring ur denna och på samma
gång räddat det absoluta sjelft från den overklighet, hvilken
alltid blir följden af dess uppfattning såsom abstract enhet.
Härmed har Plato nått höjdpunkten af antik speculation.
Öfver denna kunde han, såsom hednings icke komma». Om
personlighetens absoluta betydelse, hvilken först
Christen-domen ägde att uppenbara, hade han ingen kunskap oab
kunde blott aningsvis, genom ett medium af ömkta bilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
